Jag fick en fråga från Lasse för en vecka sedan. (Hoppas att du läser det här nu). Efter ett inlägg om fjärilar och hampflockel på Omberg, som jag skrev i juli 2021, undrade han om det möjligen var dags för en tur till berget, för att studera fjärilar, nu i år. Eftersom jag inte var hemma vid tillfället svarade jag att jag inte visste säkert, men lovade återkomma.
Längs Bramsens väg på Omberg står täta bestånd av hampflockel, ännu i knopp.
Men nu vet jag. Jag kunde naturligtvis inte hålla mig längre än så. Efter förmiddagens regn, när det började ljusna från väster, tog jag vägen till Omberg för att utröna läget med egna ögon.
Hampflockeln visade sig ännu vara i knopp. Endast ett fåtal blomklasar hade slagit ut. Det är någon vecka, upp till fjorton dagar kvar, innan de rika bestånden lockar och bjuder upp till fjärilsdans.
Men visst har det börjat så smått. På Sjövägen vid Älvarums storekar och upp längs Bramsens väg låg solen på under eftermiddagen och några arter fjärilar luftade sig. Flest var förstås luktgräsfjärilarna. Jag såg ett tjugotal av dem.
Luktgräsfjäril.
Silverstreckad pärlemorfjäril var relativt allmän den också. Nästan lika många som luktgräsfjärilarna till antal. Men än är det förstås bara i början av det kommande skådespelet.
Silverstreckad pärlemorfjäril, hane.
Jag såg även en storfläckig pärlemorfjäril som dock hann undan mitt fotoförsök samt en hane av ängspärlemorfjäril.
Ängspärlemorfjäril.
För andra gången hade jag tur att finna en almsnabbvinge i området. Det är minsann inte allom givet, eftersom den sällan håller sig nere på marknivå, utan mest uppe i almträdens höga kronor. Den här satt som snabbvingar så ofta gör, "på huvudet" med de antennlika bakvingespröten uppåtriktade. Så kan den med lite tur undkomma födosökande fåglar och bålgetingar som siktar in sig på det "felaktiga" huvudet.
Det är synd om almsnabbvingen i dessa dagar. Almträden har dött ut så snabbt, att det idag mestadels återstår bara grå skelett på Omberg och i hela landskapet.
Död almskog på Omberg. Det var just här det började för snart tjugo år sedan, vid Ellen Keys på södra Omberg. Vi fattade inte vad som hände då, när de fina almarna började vissna och skjuta kvastar av nödskott på stammarna, men vi blev tyvärr snart varse.
Endast almkratt återstår snart, upp till tio år gamla telningar, och att dessa duger för almsnabbvingar att reproducera sig i är väl knappast troligt.
Almkratt är snart allt som återstår av Ombergs en gång så rika almskog.
I övrigt då?
Jo, borrflugan Urophora cardui, som jag fanns som förstafynd i Östergötland på åkertistel förra året finns kvar. Jag har ännu inte sett någon imago (vuxen individ) men på samma plats längs Bramsens väg är det gott om larvgaller även i år.
Gall av borrflugan Urophora cardui på åkertistel.
Och i backen upp svärmade mängder av Blodröd ängstrollslända.
Så det är snart dags för dig Lasse att göra en visit på det rika Omberg. Kanske ses vi där!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar