fredag 7 juli 2023

7 juli - Ett blivande rikkärr

Historien är kortfattad den, och jag har berättat om den tidigare, att ett företag ansökte om markberedning för en industrianläggning i Ödeshögs tätorts utkant för cirka tjugo år sedan. Planen var att omhänderta giftigt material, typ slipers och behandlat trä. Verksamheten godkändes i KF och länsstyrelse trots protester av många och även av undertecknad. Nu gick som tur är allt om intet. Ett jordlager hann dock skalas av över en stor yta och ett par lass med behandlat trä anlände men därefter tog det stopp. Företaget gick vad jag förstår i konkurs och försvann. 

Planet är nere på grundvattennivå och glaciärlera troligen från Yoldiatid avsatt för 12 000 till kanske 8 000 år sedan kom upp i dagen. 

Här och var är leran fortfarande öppen men mestadels är den idag täckt av vegetation. 2/7-2023

För ungefär tio år sedan uppmärksammade undertecknad och Kjell Antonsson att området hyste ett enormt bestånd av blommande dvärgarun, en kustart och pionjär på blottlagda lerstränder med ytterst få inlandsförekomster.


Tät och riklig förekomst av dvärgarun. Öppna gärna bilden för att se hur tätt den står på den ännu ganska öppna lerbottnen. Bild från 2016.

Häromdagen var jag där för att fotografiskt dokumentera området igen. Det mesta av äldre bildmaterial från tidigare besök försvann tyvärr i en datorkrasch för några år sedan.

Med mig den här gången var biologen och botanikern Andreas Göransson från Linköpings universitet.

Biologen Andreas Göransson.

Jag hade lagt ut några bilder på starrarter nämligen och Andreas blev intresserad av att komma själv och titta närmare på den s k Carex flava-gruppen - Knagglestarrarna, som jag fann flera olika arter av, möjliga hybrider inkluderade. Samtidigt kunde vi ju leta vidare efter dvärgarun som jag inte kunde återfinna vid mitt besök.

Så blev det. Igår var vi där. 

- Jag tar med mig beläggsexemplar hem av de här starrarna, sa Andreas. Jag kan be Anders Svensson titta nämare eftersom här verkar kunna finnas hybrider.

Här är ett foto med några olika exemplar. Bilden har valsat runt även i botaniska nätverk i FB och Torbjörn Tyler har varit vänlig att arta en av dem till grönstarr, den lilla, trean från vänster.


Grönstarr i närbild.

- Jag återkommer när jag har fått hjälp med dem, sa Andreas. Tacksamt för mig som är grön novis när det kommer till halvgräs.

Annat vi fann var:


Trolig rödlånke, en liten sällsynthet och miniväxt samt ...


Dyveronika. Däremot verkar de ursprungliga mållorna såsom blåmålla numera vara bortträngda av igenväxningen.

Slutligen fann vi också några partier där dvärgarun växte kvar. Många var i knopp, ingen var utslagen och de flesta hade precis börjat spira. 


Dvärgarun. Ursäkta oskärpan.

Vi har bestämt oss för att återkomma om fjorton dagar för att titta till det då förhoppningsvis rikligt blommande beståndet. Det ser jag fram emot. Då får vi också diskutera vidare vad som skulle kunna vara en möjlig fortsättning för området.

Men dessförinnan kommer jag att ta en veckas semester från skrivandet. Så nu vet ni det och behöver inte oroa er.

2 kommentarer:

  1. Intressant att läsa och se och vilken välsignelse att det ibland går att stoppa/hejda galenskap.

    I hela Storstockholmsområdet i alla väderstreck är vi drabbade och inte än har väl någon rättegång kommit igång. Giftrök spreds i många mil, marken förgiftad, vatten i riskzonen, och barn och boende närmast blev farligt utsatta och måste ha någon typ av luftrenare hemma. Utomhus kunde inte förskolebarn vistas i förskolornas områden.
    Och allt för att det var noll koll på företaget.
    Och alla lämnar besluten till alla. Och vad kommunpolitiker visste och vad markägare visste men ett vet vi, företaget blev rikt.

    SvaraRadera
  2. Miljöfarlig verksamhet borde självklart aldrig få komma i närheten av bostadsområden, folk och fä.
    Länsstyrelserna har ett viktigt uppdrag där, att vara en garant för skydd och omsorg när kommunpolitiker inte förstår bättre.
    /Gebbe

    SvaraRadera