Vi var på hemväg från en 80-årsfest på Lagård 206 utanför Vadstena den 29 juli och som så ofta passade vi på att ta andra vägar hem, när tid fanns.
Intill vägkorset norr om Väderstad, vid gården Karleby, står en rad gamla vindpinade oxlar vid vägrenen. Under en av dessa oxlar, på en jordhög, skymtade jag en sittande rovfågel i ögonvrån. Jag vände tillbaka vid korset och körde sakta norrut igen, beredd med kikaren.
Jag sa till Ulla att det antingen är en duvhök eller en pilgrimsfalk som sitter där, så var beredd!
Det var en pilgrimsfalk, en stor gammal hona, och hon satt på ett byte, en tamduva.
Vi kom nära, men som alltid i det fallet var ingen kamera på plats. Endast tio meter skilde oss åt när hon tungt lastad tog till vingarna med bytet dinglande under sig.
Hon gjorde en vid sväng österut över landskapet och jag följde henne i kikaren tills hon försvann bort över åkrarna och troligen landade igen, någonstans där borta.
En vuxen pilgrimsfalk här, tänker jag, mitt i jordbruksbygden. Var hör hon hemma? På plats med kartan i ateljén kan jag mäta att det inte är mer än dryga fem kilometer till häckningsplats.
Där hör hon förstås hemma, vid den senast upptäckta boplatsen i vårt allt rikare pilgrimsfalklandskap.
Tänk att man får vara med om detta.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar