torsdag 6 augusti 2020

6 augusti - Bara en blombock

 .

Reflexmässigt klappade jag till getingen som surrade till vid örat. Den for ner i gräset. Nu var det emellertid ingen geting utan en blombock som härmades för att få vara ifred. Jag lyfte varligt upp skalbaggen i min hand och bad om ursäkt. Det var en fyrbandad blombock.

Fyrbandad blombock.

Den satte sig tillrätta på min hand och njöt av solen som nu hade börjat skina så varmt och vackert efter en kylslagen morgon vid Stugan. Den satt där både långe och väl och jag tog en målarpaus och lät det ske. Då den putsade sina antenner noterade jag att en av dessa var avklippt. Hur går det då med orienteringen tänkte jag, men såg samtidigt att det var en hona, en "gravid" en, med väl rundad buk fylld av ägg och en hona kan ju lugnt sitta ned och vänta på hanarnas orienteringsförmåga, tänkte jag vidare. Troligen ingen större skada skedd altså.

Efter en kvart fann hon för gott att flyga vidare.

Jag sitter åter i stolen i gräset och studerar mitt måleri som hänger på stugväggen i vanlig ordning. Minst halva min målartid är stillsamt studerande och planerande för att jag skall komma vidare med glädjen och hedern i behåll.

Då sitter hon där igen, på min vita t-shirt med Paul Mc Cartney- motiv; fast det syns förstås knappast för allt färgkluddande som hamnat fel. Och det är hon; den avklippta antennen är ännu på plats. Jag tar henne i handen, igen, och hon kryper upp på mitt pekfinger och sitter säkert tjugo minuter i så godan ro, att jag får gott om tid att verkligen noggrant studera alla hennes små detaljer. 

Det som fascinerar mig mest är de där åtta senapsgula fälten på vingarna, de som ska tas för en geting. I visst snett ljus ser jag att de är täckta av en oerhört fin behåring, som smått, småt men mycket tydligt glittrar i guld. Det är så vackert!

Någon timme senare står jag vid staffliet och målar under tak för värmens skull. Men jag har helt öppet mot norr, ut mot strandängen. Vem sitter där igen, om inte ....

Jag tänker att hon känner sig ensam och sugen på sällskap, eller så är det bara slumpen, eller t o m möjligen någon doft från oljefärgerna som lockar. Valet är fritt och ditt. En trevlig upplevelse, sånt som bara händer vid Stugan är det i vilket fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar