5 augusti - I brist på kartfjäril

.

Under de år jag har känt Omberg som mitt har mycket förändrats. 

En växt som har ökat i omfattning alldeles väldigt är hampflockel, Eupatorium cannabinum. Den är en korgblommig växt med ett bladverk som liknar hampans, därav namnet. Den blommar först nu, i augusti, och gör det mycket rikligt i täta ruggar med kvastar av sammansatta blommor i rosa, violett och vitt. Blommorna luktar angenämt och när hela bestånd blommar sprids en väldoft över landskapet. 

Denna goda arom lockar insekter i mängd, fjärilar, blomflugor, steklar och skalbaggar.

Blommande hampflockel.

Förra året hittade min vän Jan Peterson Ombergs första kartfjäril på blommande hampflockel på Omberg och jag bestämde mig redan då för att år 2020 skulle bli året också för mig. Nu förekoms detta av ett fynd  som Ulla och jag gjorde på Åsabackarna under försommaren den 25 maj. Men visst, kartfjäril på Omberg fortsätter förstås att vara prioritet nummer ett. 

Så tänkte jag igår när solen sken vänt in över Ombergs västra branter och jag tog Sjövägen bort till området mellan Älvarum och korset vid Bramsens väg, där hampflockeln blommar mäktigt, för att söka kartfjärilslycka.

Hampflockeln spred en doft som om vore man i en blomsteraffär. Östra sidan av vägen låg ännu i skugga men ner över branterna mot Vättern, i lägläntor med sol, fanns fjärilar i en otrolig mängd.

Jag försökte hålla lite koll på antalet.

Påfågelsögon dominerade och jag såg minst hundra stycken av dem. Näst mest allmänna art var silverstreckad pärlemorfjäril och citronfjäril men totalantalet ca 40 respektive ca 30 exemplar. Dessutom noterade jag tre amiraler och två nässelfjärilar.

Blåbärsparkmätare.

Några kål- och rovfjärilar samt en blåbärsparkmätare, som Jan Berggren förtjänstfullt har hjälpt mig med att artbestämma, var annat jag såg i hampflockelns lockande blommor förutom en mängd små vecklare och malar, också de ur den stora fjärilsfamiljen. Men särskilt ändå gladde mig en hane av vitfläckig guldvinge. Den lyste verkligen upp min dag med en ton av guld i dikesfloran.

Akvarell av vitfläckig guldvinge.

Någon kartfjäril ser jag aldrig trots att jag spanar noga och väl med fältkikaren över hela blomsterhavet. Istället blir det en skalbagge som kommer att ugöra dagens höjdare.

Ädelguldbagge, Gnorimus nobilis.

I en av blomkorgarna sitter nämligen en smaragdgrönt lysande skalbagge med käken nedborrad bland pistiller och ståndare. Jag tror först att det är en gräsgrön guldbagge men ser, när jag kommer närmare, att det är en ädelguldbagge, Gnorimus nobilis en av Östergötlands raraste varelser när det kommer till insekter. 

Tyvärr flyger den iväg innan jag får skärpa i mobilkameran, men en målning kan kanske bli mer spännande om än inte lika dokumentärt kvalitativ.

Jag kollar i Artportalen, att endast någon handfull fynd är gjorda i Östergötland de senaste decennierna, men att den faktiskt tidigare i år finns antecknad med ett fynd från Stocklycke på Omberg. Min upptäckt blir Östergötlands och Ombergs andra fynd för år 2020 och mitt allra första för livet.

Det är stort det!