När det väl lossnar, lossnar det ordentligt med allt på en gång. Meteorologisk sommar har vi redan, sen ett par veckor tillbaka, efter den sanslösa värmeböljan runt den 20 april och sånt tar man aldrig tillbaka, säger vädervetarna. Sen blev det urrigt och blött igen, men nu är sommaren åter på plats.
Man är ju i och för sig luttrad som gammelsvensk och vet att midsommar brukar bjuda på annorväder. Vi får i vanlig ordning vänta och se samt acceptera under galgen.
Inget kan stoppa en maskros som vill upp när våren går mot sommar.
Igår kväll tränade jag boule med klubb Lejonkulan vid Berg, nära Roxen strax norr om Linköping. Trots att det var långt till aftonsång sjöng näktergalarna som galningar i buskagen intill grusplanen. Det var en mäktig konsert av en handfull fåglar som nyss kommit hem igen och klarnade strupen för första gången i år. Det är samma märkliga och fantastiska känsla av upprepning och nystart och mitt hjärta bultar alldeles extra inför sådant, även om jag egentligen borde lugna ner frekvensen eftersom jag med stressen inför Konstrunda och allting annat som är på gång har fått alldeles för högt blodtryck numera. Imorgon blir det läkarbesök för checklista och åtgärdsprogram.
Päronblom.
Körsbärsblom.
Idag slog både spaljépäronträdet och bigarråträdet ut samtidigt och vildbin av alla sorter svärmade runt i det vita solgasset.
På tal om vildbin kan jag berätta fortsättningen på historien om glödsandbiet. Förra året fann jag, som jag berättat några gånger redan, det första exemplaret i Östergötland vid Isberga, Heda.
Numera verkar det "drälla" av dem. De senaste dagarna har vi sett upp emot ett tiotal hanar (de syns bäst genom sin glödande kulör) bara i vår egen trädgård och Ulla kom efter en promenad i grannskapet hem med ytterligare ett fynd, ett trafikoffer.
Denna gången är det vad jag tror en hona. (Jag kommer att lägga ut en bild på det döda biet för experter att bedöma).
"Det är verkligen "GL" som gäller numera", sa Ulla när vi åkte till Linköping för att hämta våra pass idag, passerade Väderstad längs E4 och för "femtielfte" gången redan i år såg en glada hänga över biltaken.
"GL - som i glador och glödsandbin!"
Vi plockade ramslök igår på Omberg, lade dem packade blad för blad i plastpåsar och la dessa direkt i frysen för kommande soppa, omelett, pesto och aromsmör till grillköttet.
Gullvivorna, grannar till ramslöken fast på torrare och mer exponerad mark, reste sig allt högre och i en torrbacke vid vägkanten strax bredvid fann jag något tiotal blommande plantor av småfingerört.
Småfingerörten blommar med en alldeles egen illgul kulör. Jag trodde dessutom först att detta var frågan om växten "vårfingerört", men se den ska ha oranga fläckar på kronbladens bas, vilket den här tydligt saknar.
Småfingerört tycker jag inte är ett så passande namn förresten, när blommorna faktiskt är så här stora.
Bokarna börjar grönska. Det går fort nu och rödstjärten sjöng vid Höje, liksom grönsångare och svarthätta. Snart är det bara tornseglare, rosenfink och kärrsångare kvar att invänta innan laguppställningen är fulltalig.
God sommar!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar