Vore det inte för den sega gräsklippningen skulle besöket vid Stugan kännas perfekt. Men har jag inte klippt någon gång tidigare i år så blir arbetet med halvmeterhögt gräs väldigt drygt och måste göras omgångsvis och det hjälper ju föga att skylla på Konstrundans skarpa beting.
Nu blommar hundkäx och då är det sommar, säger Göran.
Nåväl, nu är det äntligen gjort. Gräset är malt till boss mer än klippt och utan min trogna Klippo hade det nog varit omöjligt.
Skyddskåporna över öronen stängde effektivt ute alla ljud och när jag var klar och lossade greppet överraskades jag av verksamheten runt omkring mig
I den lummiga grönskan vid dasset sjöng trädgårdssångaren hysteriskt. Jag fick en kort glimt av honom i bladgrönskan när näbben stod vidöppen och sången ramlade ut som en fulltonig symfoni.
Törnsångaren sjöng lite längre upp längs grusvägen och svartviten från grannskapet.
Över den nyklippta gräsmattan dansade nästan tio aurorafjärilshanar runt på jakt efter honor, som jag också såg några stycken av, då utan oranga vingtoppar. Dansen gick hela tiden blott en halv meter över backen utan stopp och uppehåll och ledde ibland till smärre incidenter med flera hanar inblandade.
Högt över taket och ut över strandängen jagade lärkfalken fyrfläckiga trollsländor på klippande vingar.
Näktergalar sjöng, trots ljus och hetta, från samtliga håll och göken gol från Ramstads dunge. Stötar från rördromsbasen interfolierades med rödbenornas sopranpipa ute mot sjön, medan bofinkar och lövsångare och mesar fyllde trädgårdens lövridåer.
Men inte en enda tornseglare. Så märkligt! Har det hänt något?
Vid Väversunda stod vallen upp mot Omberg gul som av raps, men nyansen var något mörkare, en aning mera röd vilket indikerade ett mäktigt bestånd av sommargyllen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar