Valborg och första maj blev ett kallt och blött kapitel. Vi firade emellertid i god och skön stämning i Brokind, söder om Linköping i det vackra eklandskapets kärna, hemma hos dotter Karin och Micke och det var hur trevligt som helst även om vi struntade i brasan vid Vårdnäs stiftsgård och njöt framför braskaminen av eget sällskap, god mat och en Bond-rulle istället.
Dagen idag började kall och ruggig men framåt eftermiddagen har det klarnat upp och solen skiner just nu på typiskt vis i "Gläntan", med en krans av moln runt horisonten. Det är en liten nödvändig glimt skönvår innan regnen återkommer.
Alltså gäller det att passa på, tycker vi, så Ulla och jag åker iväg till Isberga naturreservat för en backsippepromenad.
Det är ett skönt blomster, backsippan och en blomma jag har en ungdomlig relation till från min uppväxt i Mjölbyområdets gamla glaciärdelta runt Kungshögaåsen. Undrar om de finns kvar i samma antal idag? Det måste nog kollas.
Blomningen kulminerar just nu, några plantor är fortfarande på väg upp men flera har också börjat vissna. Men i motljus är de nästan lika vackra.
Vi hittar majbaggar idag också. Jag smyger mig inpå en äggsvullen hona som kravlar runt i det solfyllda gräset.
Men när jag kommer alltför nära med kameran krumbuktar hon och pressar giftig saft ur sina tarsleder och är beredd på försvar.
Min främsta önskan för idag är att återfinna glödsandbiet, den insekt som jag gjorde ett förstafynd av för Östergötlands räkning förra året vid den här tiden. Då såg jag tre hanar som svärmade omkring i områdets västra del.
Glödsandbi hane.
Jag blir inte besviken idag heller. Vi upptäcker faktiskt en liten minikoloni längs stigen nära vattnet. Ungefär tio hanar och ett obestämt antal honor svärmar runt på platsen och fler kommer nog fram när värmen blir stabil.
Fantastiskt trevligt är det att numera ha "tillgång" till ett så vackert vildbi hemmavid.
En fågel lyfter ur ett nyponsnår och jag ser en tegelrödstonad stjärt blixtra till mot bakgrundens skugga innan den snabbt försvinner in i ett nytt buskage. Ulla och jag går runt från var sitt håll men vi stöter inte upp fågeln igen.
Jag säger till Ulla att jag tror att det kan ha varit en rödstjärthona, men strax kommer jag på att det troliga är, att det istället är en näktergal.
Skulle nu detta vara riktigt, vilket jag alltså tror, så är det nog första gången som jag ser arten om våren innan jag har hört den.
Buskskvättan har också anlänt från söder, i en enbusktopp sitter den och spanar på oss tystlåtet och försiktigt. Kanske kom den sistlidna natt.
Jo just - imorgon ska jag berätta lite om vårens flyttfåglar på Rotary i Ödeshög, en miniversion av mitt fågelprogram men utan bildspel den här gången.
"Näktergalen har kommit till vår bygd" kan väl bli en perfekt start på det programmet, men buskskvättan är förstås så okänd för sällskapet i fråga att jag hoppar över den. Det finns så det räcker till ändå.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar