25 maj - Våra grannar

.
Ser jag tillbaka genom alla decennier som vi har bott på Norra Vägen 39 i Ödeshög år så har vi nästan hela tiden haft skator inpå knuten. De ingår i en kedja av händelser och kontakter genom historien och jag tror att där också finns genetiska länkar bakåt i tiden beträffande släktträdet. Kunde jag  penetrera hus och buskar med min blick skulle jag se åtminstone fem tämligen närbelägna bon i alla riktningar och vid speciella tillfällen samlas hela denna storfamilj av släktingar till sociala spel och teater på vårt eller grannarnas tak, till mobbning av en katt eller kivandes om ett köttben vid en kompost.
När det gäller skator finns både ett revirtänkande och en överraskande altruism mot andra skator, säkert mest släktingar dock, så till vida kan döttrar möjligen tolereras att slå ner sin bopålar i någorlunda närhet av föräldrarna.

Jag tänker här ge ett exempel på ett sådant habitatmönster:
Sålunda högg vi ner vår stora sembratall för fem år sedan. Där fanns då tre års skatbon i kronan och följande vår tvingades skatparet därför till ny plats, ett äppelträd i närmaste grannes trädgård. Här blev det häckning endast ett år ty förra året igångsattes ett nybygge i vår tuja inte mer än femtio meter bort från äppelträdet. Grannen lämnades och skatorna kom tillbaka till "ursprunget" alltså.

I vår höga tuja alldeles inpå huset, i direkt anslutning till dörrar, altan, gångvägar och ständig företagsamhet, häckar i år skatorna för andra året i följd och jag skulle vilja säga, att de i år verkar vara totalt obekymrade om vår närhet.

Vi kallar skatparet för vår "grannar". Vi inser att de bor här precis som vi och de visar med tydlighet att detta boende verkligen gäller i allt. När vi sitter och dricker kaffe spatserar honan nästan runt våra ben, om vi reser oss skuttar hon lojt undan några meter framför oss, så fort vi fyller på fågelbadet är hon där och dricker och häromdagen gick hon in genom den halvöppna dörren till vårt inglasade rum och bar ut nästan alla stearinljus som vi hade i koppar och glas, för att testa ätbarheten. Sicken en luring! Jag säger hon för det är just så. Hanen verkar vara lite mer avvaktande.

Nu till ännu en märklig sak. Tidigt i våras insåg vi att ett par kajor också fattat tycke för vår tomt men vi förstod först inte var exakt.
Så småningom insåg vi, att även kajparet höll till i nämnda tuja. Alldeles ovanför det nya boet där skatorna byggde, inte mer än en meter högre upp låg det förra årets skatbo och i detta fann kajorna sitt nya egnahem.

Aldrig har jag väl hört talas om kajor i ett skatbo, men så är det faktiskt. Och som ett bevis på att det hela inte är ren lögn eller ens fantasi så kan vem som helst nu komma hem till oss på en fika under tujan och lyssna på den kakafoni som både skatungar och kajungar samtidigt bjuder på just nu.

Men nu är det inte nog heller med detta, ty i grannens äppelträd finns återigen skator, så nära alltså som endast femtio meter bort från vårt"eget" par. Det torde nog vara en dotter som har flyttat in där borta med sin nya make. De har också ungar nu förresten. Se skator!