8 september - Veteskörden 2017

.
Veteskörden har kommit av sig. 
Efter en tidig start på åkrarna i år med korn- och rapsskörd i god ordning kom de senaste veckornas i och för sig efterlängtade regn, i min hembygd runt 70 mm, som en bromskloss i arbetet med att få in grödan i ladorna.

Vetefält den 8 september i Tåkernbygden med Heda kyrkby i fonden.

Nu svartnar därför vetet på Östgötaslätten och jag frågar en lantbrukare jag känner hur det kommer sig att tröskorna inte vandrar där ute trots allt.

- Det är som du säger, att regnet har stoppat upp skördearbetet, men detta är egentligen inte något större bekymmer ändå i år, säger han.

- Hur då? Vad menar du? undrar jag.

Jag får förklaringen, att i år kommer det svenska vetet i huvudsak att bli foder eller etanol i vilket fall som helst oavsett kvaliteten och då gör det ingenting om skörden blir försenad och vetet svartnar.

Jag nosar runt lite i jordbruksannalerna på nätet och finner att ett stort internationellt vetelager är fortsatt intakt och att priset därför är lågt, varför lantbrukarna lika gärna kan "ligga på" skörden. 
Vi odlar vete "för kråkorna".

Om nu detta är sant, är det för jäkligt!

Inte nog med att vi fortsätter att utarma jordbruksbygderna på arter och natur i onödan, vräker ut konstgödsel och gifter som förorenar och dödar och odlar för odlingens egen skull och för bidragens upprätthållande. Det mest oetiska är ändå att 1/3 av världens befolkning lever undermåligt och i svält och är i stort behov av den rika världens vetelager.

Man blir bara så ledsen över hela systemet.