På lördag är det efterlängtad vernissage på galleri Konstgården i Tranås; efterlängtad åtminstone för mig själv, som ser fram emot ett avslut på ett långt åtagande och en krävande insats.
Det var definitivt enklare förr.
Jag menar, jag minns mina första utställningar, då det mest var eufori och förväntan i sinnet. Skaparlusten var barnsligt trygg och förankrad och jag var lycklig över möjligheten att få verka och åtminstone i förväg nästan alltid nöjd med mina verk.
Efter ett långt konstnärsliv, snart fyrtio år, har mina egenkrav skärpts rejält och självförtroendet får sig ständiga knäppar under resans gång. I mitt huvud finns idag hela tiden känslan av att "mina verk måste bli bättre på alla sätt varje ny gång".
Så är det bara! Det går inte känslomässigt att kohandla i ämnet. Själv är "bästa" kritiker.
Jag känner att jag ännu utvecklas. Det står inte still och det går inte bakåt, ännu. Det är bra. Det är t o m nödvändigt för att kunna fortsätta.
Huruvida det konstaterandet stämmer överens med andras upplevelse av min konst är däremot inte självklart korrelerat. Men jag kan bara svara upp mot mig själv.
Jojo ...
På lördag kl 11 öppnar utställningen. Jag har idag skrivit rålistan färdigt och den omfattar 50 verk, akvareller och oljor samt några teckningar ur boken "Pilfink". Vad som kommer att visas av detta får vi se när fredagskvällen är kommen, då är det nämligen färdighängt.
Hoppas att ni känner för att komma. Det är värdefullt för mig!
Allt om tider och sånt finns i bilden nedan.
Välkomna!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar