Den senaste veckans intensiva nordanvind gjorde det till slut omöjligt för mig att stå på min målaraltan vid Stugan och måla. Dukarna fladdrade och mina händer stelnade och efter någon dags enträget försökande gav jag upp.
Jag kontaktade entreprenören för renoveringen av ateljén och bad om en paus i återställningsarbetet som faktiskt efter tre månader börjar närma sig slutet. Målarna som skulle återkomma under dagen fick återbud fjorton dagar framåt.
- Ni är välkomna tillbaka efter den 24 oktober. Jag är i akut behov av min ateljé. Jag måste själv få disponera den för att ha en chans att avsluta mitt viktiga arbete inför min utställningen, meddelade jag när jag till slut insåg att det ändå var jag som hade beslutanderätt i ärendet.
Från en dag till en annan löste sig knuten; vilken tur att galleridelen i ateljén ändå var användbar, t o m ljusare, renare och för ändamålet bättre skaffad än brukligt. Skaparusten infann sig direkt.
Så nu sitter jag här, instängd för en gångs skull i mitt oljemåleri, men lycklig över att vara igång. Ångorna från oljemåleriet som jag egentligen inte tål får jag stå ut med en tid men jag har ventilationen igång på manuellt högvarv hela dygnet.
Och istället för på stugväggen hänger mina pågående verk på galleriväggen. Nu kör jag!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar