.
Ödeshög är ett litet samhälle, inte ens tretusen personer bor i tätorten och alla känner i princip alla.
När det idag meddelas att Klas Ingesson tragiskt har gått bort efter ett par års allvarlig sjukdom så känns det i hela samhället. På torget är alla officiella flaggor halade på halv stång och många privatpersoner har gjort detsamma i sina trädgårdar.
Klas Ingesson var verkligen älskad av alla här i Ödeshög och många inklusive jag själv kände honom som en vän. Jag var lärare på den tiden när Klas gick i skolan och vi spelade fotboll på skolans plan varje rast, jag har kunnat följa hans utveckling under alla dessa år och jag har känt stolthet och glädje över hans prestationer och framgångar.
Hans kamp mot sjukdom de senare åren har vi alla i samhället tagit del av. Vi ödeshögsbor har alla samma känsla av beundran för den kämpaglöd och det tålamod han hela tiden visat, ända in i det yttersta, trots sjukdomens svåra art.
Ändå vill jag nu sist i denna text framför allt framhålla hans fru Vicki och de två söner som Klas efterlämnar. De har fått bära ett stort lass lite i skymundan och deras kamp att hålla livet och Klas uppe väcker lika stor beundran som Klas egen kamp.
Mina tankar går nu till Klas familj, föräldrar, syster och andra närstående. Jag hoppas att ni kan känna samhällets stora stöd och stolthet över Klas som "Bynns" främste profil och marknadsförare och att er stora sorg och saknad så småningom kan tröstas en smula av att vi alla faktiskt känner oss delaktiga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Fint skrivet om en stor idrottsman och människa som tyvär blev tvungen att lämna oss många år för tidigt. Jag träffade Klas flera gånger i min yrkesroll och att prata med honom var som att prata med någon man känt länge, en kompis. Eller i alla fall någon man gärna skulle vilja ha som kompis. Jag hade den stora glädjen att träffa honom i USA under fotbolls-VM 1994 och han var inte bara bra på planen. Han var lika bra vid sidan om. Glad, ärlig och väldigt mycket östgöte så proffs han var. Jag mötte och intervjuade honom även i Tidersrum när han klarat en av sjukdomspärserna och höll på att lasta timmer. Och han uppträdde precis på samma sätt som 94. Som sagt: en stor människa har lämnat oss. Saknad av väldigt många.
SvaraRaderaSom gammal östgöte har jag många gånger lyft fram Ingesson som en förebild för länet. Jag kände honom inte personligen, men jag har förstått att han var en förebild för många, inte minst de som har att kämpa mot sjukdomar och andra svårigheter.
SvaraRaderaÖdeshögs store son måste för evigt bli en symbol för att det lönar sig att kämpa, att tänka framåt och framförallt att vara ödmjuk. Denne ikon är just det: ödmjuk och ständigt levande.
Jag känner stor sorg idag, jag har nyligen mist min bror och jag kan förstå alla sorger som råder idag.
Ölandsvännen