28 augusti - Astrakaner

.
Nu har jag ätit upp det sista av årets astrakanäpplen, efter att först ha fotograferat det ordentligt.
Vi har ett träd av Gyllenkroks astrakan, utsett till Östergötlands landskapsäpple, i trädgården och vi är väldigt glada över detta goda sommarätäpple även om det ganska ofta drabbas av fruktmögel. Men som sagt nu är det över för i år - ytterligare ett steg in i hösten är taget.


Gyllenkroks astrakan.

Jag tänker på Wilhelm Moberg som lät Kristina i "Utvandrarna" längta tillbaka till Sverige då hon höll ett astrakanäpple i sina händer där borta i Minnesota - "Ryskäpplen" kallades de visst på den tiden - "stammande från staden Astrakahn vid Volgas mynning i Kaspiska havet" (kanske) och flera sorter finns i Sverige idag.

Hur och var just Gyllenkroks astrakan har sitt ursprung är osäkert men troligast är att stamträdet växte i Regna i norra Östergötland där det har beskrivits från mitten av 1800-talet och att den adliga ätten Gyllenkrok ägde gården under 1700 - 1800 talen kanske kan ge tyngd åt den dokumentationen (läser jag i Anton Nilssons bok "Våra äpplesorter" utgiven av Nordiska museet 1986).

Jag tänker i detta sammanhang på Andrew Peterson från Sjöarp i Ydre kommun i södra Östergötland.
Det var en intressant dokumentär om hans liv i TV för någon vecka sedan med material hämtat från "Andrew Peterson sällskapet" - http://www.andrewpeterson.se/ .

Andrew Peterson var verklighetens Karl-Oskar och han var en mycket driftig och duktig äppelodlare, förtäljde dokumentären, och han vann flera priser "over there" för sina fina "ryskäpplen". Så långt hade Wilhelm Moberg läst in sig på astrakaner i den fantastiska dokumentation i form av alla dagböcker som Andrew Peterson skrev ända fram till sin dödsdag. Och att han lät Kristina längta just över ett sådant äpple får därmed en möjlig eller till och med trolig förklaring även om Moberg sen förfuskade det hela genom att biologiskt oriktigt låta Karl-Oskar föra med sig "astrakan"-kärnor hemifrån Sverige. Sånt går förstås inte. Det måste ha varit ympar, det vet de flesta idag - hur nu det gick till under 1800-talets långdryga restider från Sverige till Amerikat.