Så långt ögat når blommar potatisen, här i lila men ibland i vitt eller gulvitt och stundtals helt utan blommor, eftersom en del avlade sorter reducerar det könliga stadiet till enbart torkande knoppar.
Så här förförande vackert kan det också vara i jorbrukslandskapet monokultur.
Detta fält ligger på väg ner till Stugan vid Tåkern; på Dags mosses lätta torvjord. Jag reser förbi för att återigen klippa gräset innan regnet kommer på allvar. Det blev ju ett måste så snart igen för att få ordning på gräsmattan efter en tids lättja.
Molnen börjar torna upp sig. Bäst att skynda.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar