Vi har fått mycket frukt på vårt bigarråträd i år. Det räcker till åt alla; vi själva, barnen, grannarna och skatorna har delat på skörden som snart är slut.
Häromdagen överraskade mig en årsungt blek talgoxe med att besöka trädet. Den hackade på och lät sig väl smaka av de bär som var rödast.
Det hör nog till ovanligheterna, tänker jag, att talgoxar äter frukt. Det får kanske betraktas som en form av nödproviant för hungriga nyflyggingar som ännu inte lärt sig hitta lämpligare föda.
Körsbärens sötma ger naturligtvis en snabb energikick för svultna ungar; en räddningsplanka undan usla dagar; en genväg till överlevnad för den som blivit lämnad att klara sig själv.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar