Det är inte klokt hur dagarna rusar på när det är sommar. Jag var ju nyss här och klippte gräset, vid Stugan nere vid Tåkern.
Den grå flugsnapparen ruvade då i ett bjälkhörn på min målaraltan och jag beslöt mig för att låta skapandet bero en tid.
Jag tänkte igår, då jag kom tillbaka, att det ska bli kul att se hur det går med häckningen.
På altanen är det tyst och stilla. Väggarna runt boskålen är smutsiga av spillning och boet är tomt. Det är över. Det går så fort. Från bobyggnadsstart till flygnad tar det en månad och vad är väl det under sommaren.Jag hör ungarna från almarnas trädkronor, ett tunt och spetsigt, nästan ringande "srrrriiiiii".
Jag går runt i gräset som når halvägs på mina vader. Små rödbruna myggor biter mina vrister och jag stryker fram rött blod med handen.
Regnet som kom med åskan för fjorton dagar sedan har satt fart på växandet. Det är dags att klippa gräset. Det är nog nästan två veckor sedan sist och ett sådant glapp i arbetet ger svåra konsekvenser.
Maskrosor på tredje vändan, tusensköna och mängder med aspskott skjuter i höjden, för att inte tala om alla olika sorters gräs.
Det är tur man har en gedigen "arbetshäst". Utan "Klippon" som jag delar med Tåkerns fältstation skulle jag stå mig slätt. Här duger inget finlir med uppsamlare och greenfinish.
Ibland får jag ändå köra två gånger för att kunna arbeta mig ner genom grönmassan.
Till nästa gång får det inte dröja så länge. Så har jag tänkt många gånger förr. Gräsklippningens piska må vina.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar