7 juli - Hurusom sköna sommarminnen skapas och lite om hotat strandskydd

.
Minnet kan svika och svikta. Barndomens evigt varma somrar, eller för den delen - evigt vintriga vintrar - är en konstruktion som bygger på att enstaka händelser och upplevelser från nu och då bakas ihop till en passande minnesbank att ösa ur för framtiden.
Det senaste dygnet har jag ägnat mig åt att samla in just ett sånt dundersommartillfälle lämpligt att spara för kommande tider då minnet ska rådbråkas vad sköna somrar beträffar.
Besöket hos syster och svåger i Fjälla vid Järnlunden söder om Linköping blev till en mycket skön sommarupplevelse. Mer än man kunde hoppas på under den disiga förmiddagen.
Först en båtfärd i den vackra sprickdalen med spegelblankt vatten och en himmel som visade mer och mer blått allt efter som färden gick söderöver.


Landstigning på Bromön vid en varm granithäll i söderläge med ljuvligt bad och fridfull ensamhet där lunchen, hälsosam sådan, dukades fram.

Drillsnäppan spelade, fiskmåsarna kiknade, rader av storskarvar flög i skytteltrafik till och från boholmarna längre in mot land.
En sexton ungar stor kull storskrakar, doppingar med ungar samt små flockar av kanadagäss simmade på bleken utanför vår granithällstaffel.

Över oss höll mäktiga fiskgjusar till. En säker distans bort fanns två mäktiga risbon där vi såg dem landa



En sak kan jag inte låta bli att fundera över och något skrämmas av.
Uppskattningsvis 50 % av stränderna runt denna vackra sjö Järnlunden, framför allt de attraktiva söderlägena, är exploaterade av fritidsbebyggelse.

Här är verkligen tillgängligheten för allemansrätt och det rörliga friluftslivet satt på undantag. Stränderna är ända ner till vattenranden privata och oåtkomliga för både folk, djur och blomster.

Hur har detta kunnat ske och när skedde det? Hur har vi det med det viktiga strandskyddet, det som har funnits för att spara värdefull och opåverkad mark för kommande tider. Det överlåts nu åt kommunerna själva att bestämma över framgent.

Är det så här det blir efterhand vid sjö efter sjö i vårt vackra land?!
Trycket är enormt. Det vet jag inte minst från min egen kommun Ödeshög, där man avundssjukt kikar på de exploateringar av strandnära mark som Jönköpings och Habo kommuner ägnar sig åt vid Vätterns sköna strand. "Kan dom så måste vi också få kunna", menar huvudparten av kommunens politiker idag.
På så sätt äter man bit efter bit av det sista som finns kvar av relativt vild natur i samhällsnära områden av "attraktiv karaktär".
Och sånt som går den vägen kommer aldrig någonsin tillbaka.

.