I Renstadkanalens stilla flöde paddlar jag långsamt och tyst, försöker undvika slammer och dropp in över relingen. Kikaren hänger om halsen och kameran har jag mellan mina knän.
Korna går bredvid på banken, mumsar och glufsar så att det hörs genom vassbården.
För varje revir av sävsångare och rörsångare som jag passerar väcks sång till liv; korta något irriterade strofer blandade med skärrande varningar. Sävsparvarna sjunger för en andra kull och där kanalkanten blir bred och med låg växtlighet stimmar årsnya sädesärlor bland flugor och fjädermyggor.
En fyrfläckig trollslända sitter på sin fixa utsiktspost varifrån den bevakar konkurrenter, spanar efter lämplig partner eller satsar ett sekundsnabbt utfall mot ett byte.
Den första sjöranunkeln har slagit ut och så även gäddnatens oansenliga blomkolv. Vattnet är grumligt brunt av åkerslam i strömfåran men klarnar mot kanterna där smågäddorna skvätter undan för mina paddeltag.
Rödögd flickslända, Erythromma najas, vilar på ett näckrosblad. Denna vackert rödögda art är den största i sin familj och jag ser ganska många men alltid enstaka ändå i mängden av mera allmänna arter av flicksländor.
Det är mycket vatten i Renstadkanalen i år och anledningen till den ökade vattenföringen är den nya tvärsöverkanal som grävts från Ramstad kanal och hit; en bred "autostrada" där ännu ingen växtlighet slagit rot.
En snok passerar framför mig. Det är här ute i vattenlandet de framför allt håller till nu under högsammaren. Här finns svalkan eller om så behövs - vattenvärmen - samt alla byten och det nödvändiga skyddet.Passagen över öppna ytor är snabb och distinkt och jag hinner precis få ett foto innan ormen åter är försvunnen.
Inlägg
Vackert!
SvaraRadera