Den har varit tyst i en månad nu men idag hörde jag åter ärtsångaren sjunga i min trädgård.
Då var det i slutet av april och början av maj och sången var frekvent på plats från fågeln som i min hembygd har blivit villaområdets alldeles egen sångare med häckar och vinbärsbuskar som sitt valda paradis. Nu satt den högt i grannens prydnadslön knappt synlig i det täta lövverket.
Den är rastlös, ärtsångaren, sjunger alltid i språnget mellan två grenar, snor runt och plockar, skallrar en ramsa "te te te te te te te te te te" (som en ärta i en tom bleckburk) för att plötsligt som en liten grå flängig varelse kasta sig ut i luften och försvinna in i nästa trädgård.
Jag läser i litteraturen:
"Kan ibland ha två kullar, i maj och juni".
Möjligen suktar den här hanen efter en andra chans i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar