När jag sitter på trappan till ateljén och äter en bit sockerkaka eller en banan eller något annat smågott, så kommer "grabben" ovanpå alltid direkt och hälsar på. Det är han som bor högst upp, under takteglet, vid hängrännan. Han brukar ha god koll på mig.
Ibland är han så nyfiken att han hoppar ända fram till min dörr och kikar in.
Han lägger huvet på sned och frågar: "Har du nåt att bjuda på idag"?
Han är gråsparvkollektivets charmör i byggnaden och verkar gilla att ha damer omkring sig. Så är det också nu, när jag slänger iväg lite smulor till honom; fem förtjusande tjejer kommer flygande.
De passar på att sänka rumpan och höja stjärten när de svassar runt honom och vill vara med i kalaset och han låter dem hållas. Han delar med sig och hoppas väl i förlängningen på någon form av efterrätt.
Tills vidare räcker ett par bitar sockerkaka sen tar charmören i honom raskt över.
Han gör sig stor och bred med låg tyngdpunkt.
Stjärten ställs uppåt och vingarna släpar som hos en tjädertupp.
Huvudet lutas lite bakåt och haklappen spänns upp maximalt varvid den blanksvarta näbben blixtrar i det mattsvarta burret.
Dessutom noterar jag något idag på nära håll för första gången: Det kastanjebruna hjässkantsbandet sväller bakom ögat ut till en riktig limpa och gör huvudet extra stort och kantigt.
Jag förstår att gråsparvsdamerna blir imponerade. Han är verkligen en av de vackraste gråsparvshanar som jag har sett. Och jag är ju ändå långt ifrån någon expert på just det området. Men sparvtjejerna vet och förstår.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar