fredag 19 januari 2018

19 januari - Vinterfiske vid Vättern

.
Vättern drar vintertid.
Trollingbåtar kommer från hela landet för att skörda ädelfisk på sjön, och på klipporna i Ödeshögs kommun och i Hästholmens hamn brukar det vara fullt av kastande laxfiskare under oktober till mars. Alla hoppas på god fångst.



De fyra jag mötte igår på klipporna vid Stora lund var från Tyskland och Nässjö. De var inte speciellt nöjda. Fångsten uteblev nämligen helt.



- Det är för lugnt tror jag, sa den ene. Det nappar bäst när spiggen blåser in med västväder och fisken följer efter.

- Vad brukar ni få då? frågade jag.

- Lax oftast, ibland röding och även öring och vi har inte gett upp än. Vi kan värma oss därborta i skrevan när de behövs och inte kan man klaga på miljön och utsikten heller. 
Det här är livet!



torsdag 18 januari 2018

18 januari - Livets salt

.
Jag hörde på nyheterna häromdagen att vi äter för mycket salt i Sverige, ca 12 gram per person mot rekommenderat 5 - 6 gram per dygn.
Dubbel dos kan medföra hälsoproblem som högt blodtryck, magproblem och hjärt&kärlsjukdom, sades det. Och nog visste man allt detta innan, men det blir så abstrakt, en siffra bara, så jag beslöt mig för att väga upp mängden på vår hushållsvåg för att bättre förstå.



12 gram visade sig bli en försvarlig hög. Men inte saltar man så mycket själv på mat, tror jag. En hel del kommer förstås naturligt via råvaror, men det stora intaget kommer säkert av småätandet av chips och popcorn och liknande produkter.

Inte vet jag säkert var vårt hushållssalt kommer ifrån, om det är bergsalt från geologiska gamla havslager eller skördat direkt ur havet medelst saliner, förmodligen båda.
Salt, Natriumklorid - NaCl -finns i många kvaliteter: vägsalt, havssalt, bordsalt, grovsalt och jodberikat salt



Salin, snart färdig för skörd.

I Spanien bland annat finns låglänta havsnära områden, gamla träskmarker, där stora saliner ligger som ett  lapptäcke i landskapet. En kanal leder havsvatten in i systemet, detta fördelas i de grunda bassängerna och man fyller på i många omgångar för löpande avdunstning. 



En salt böna!

Till slut har man ett rejält lager med gnistrande vitrosa salt som hyvlas av och lagras i stora högar till riktiga berg av salt.

Det som gör det det oraffinerade havssaltet rosa är små organismer såsom kiselalger och kräftdjur, vattenloppor helt enkelt, som finns i mängd i vattnet. Allt detta småliv i salinerna blir till extra salt i anrättningen genom att det drar dit en mängd fåglar till stor lycka för den fågelintresserade.



För ögat och för den stora allmänheten blir det alla flamingor som främst fångar uppmärksamheten. Den röda och rosa färgen får de direkt av födan. 
Enskilt eller i små flockar vadar de runt i vattnet med huvudena mest under ytan för att sila fram födan med sin specialbyggda näbb. Mot kvällen samlas de i stora rosa flockar.

En fundering kan jag inte låta bli - de måtte väl blunda i det supersalta och förmodligen svidande vattnet, men jag undrar om någon har forskat om detta. Troligen inte.



Styltlöpare

I salinerna finns mängder av andra fåglar, vadare av olika slag såsom roskarlar, sandlöpare, strandpipare, rödspovar, spovsnäppor, skärfläckor och styltlöpare för att nämna några samt doppingar, änder och måsfåglar av skilda slag.

Livet är salt. Salt är livet.

måndag 15 januari 2018

15 januari - Vintertåkern

.
Det blev ett nytt besök på Tåkerns is igår och en liten tangering till området också idag. Man kan liksom inte låta bli just nu när isen lägger sig och sjön blir tillgänglig och är spännande.



I ordning: Adam, Bengt och Konny på plats i tornet vid Tåkern för fågelräkning. Bosse var också där men han förberedde kaffet.

Tre kompisar: Adam, Bengt och Konny från Tåkerns fältstation hängde ut från torngluggen när vi, Ulla, Gunnel, Yngve och jag, gick förbi därunder efter vår isvandring bland många skridskoåkare som hörsammat "min inbjudan" till sjön den 14/1. 
De räknade svanar, sa dom, och resultatet överraskade oss alla - 3 480 knölsvanar och en grågås är kvar i sjön i den stora råk som sträcker sig över nästan hela sjön. Fåglarna är på stor distans och syns mest som ett vitt skum mot horisontens strandlinje.

Långt därute bland svanarna börjar nu också havsörnarna samlas till fest. Mängden sjöfågel lockar med lätta jakter eftersom många av svanarna börjar bli i sämre kondition, främst de unga, varav flera har begränsad ork och flygförmåga att ta sig vidare söderöver p g a sendragen häckning 2017.



Som vitt skum ligger flockarna av knölsvanar i råken långt därute och havsörnarna står bredvid som mörka prickar.

Själv kunde jag räkna in fem svarta prickar därute och mina medföljare fick lita till min utsaga att det handlade om havsörnar, först i tubkikaren fick jag observationen godkänd av följet.

Kompisarna i tornet som hade bättre överblick kunde hösta in ytterligare sex exemplar - total 11 havsörnar således - en god början men långt ifrån rekord. 



En tid framöver kan man faktiskt inte besöka Tåkern utan att notera havsörn.

Antalet örnar kommer att växa till sig under den närmaste tiden det fick vi bevis för idag Amjad och jag när vi vände hem från en arbetsfika på Väderstad Centralkonditori och mötte en seglande gammal havsörn på väg till Tåkern över Heda by. 



lördag 13 januari 2018

13 januari - En vinterdag på Tåkerns is

.
Nu är tiden exakt rätt för en första vinterpromenad eller skridskotur på Tåkerns is.
Kärnisen ligger ganska slät och fin utanför Naturum Tåkern, tunt snöbestruken visserligen, men klart bärig ungefär tre centimeter, tjockare på en del ställen men svagare inne i vassarna och med ofrusna råkar utanför Lindön och bort emot Hovviken

Någon hade varit där tidigare med skridskor men annars var Ulla och jag nog bland de första att pröva idag, stavgångandes.

Som alltid är det en exotisk upplevelse att komma nära denna annars lite svårgreppade sjö. Inga besöksförbud råder och man kan gå rakt in i vassarna om man vågar. En till synes karg och livsfattig miljö möter besökaren och visst är det skillnad mot vår, sommar och höst men livet finns här för den som har ögon och öron öppna.



Isen ligger fin utanför Naturum Tåkern.


Ulla ämnar ta kort på en svanfamilj som blivit kvar i en råk. Det är serverat för havsörnar.


Rävspåren löper kors och tvärs.


Vattennäbbmusens punktskrift finner man överallt i vassbältet


Som en liten boll ligger Rostgumpen, en nattfjärilslarv kämpande mot kylan i sin vinterkofta. Jag ser flera stycken.


Jag både hör och ser skäggmesar. (bild från ett annat tillfälle). 

Den 27 januari har Naturum Tåkern vinteröppet med fågelstudier m m, men passa gärna på nu, ty på onsdag redan kanske snön lägger sig tung över isen.

torsdag 11 januari 2018

11 januari - Sex kvar

.
6 besökare återstår precis nu 16:08 på min Naturlig dagbok till totalt 150 000 besökare sedan den 23 mars 2009 då jag startade. Fantastiskt egentligen.

onsdag 10 januari 2018

10 januari - Varfågeln är på plats vid Tåkern

.
Självklart gick årets premiärexkursion ner till Tåkern, min ständiga längtans sjö, och för att vara precis blev den av redan januaris första dag, då tillsamman med Ulla



Ytterligare någon dag senare, just när snöblasket vräkte ner och Disevidån rann lerbrun och bräddfylld mot svämmader och dybottnar och då 1 000 sädgäss ännu rastade på åkrarna mellan Ramstad och Holmen var jag där igen. Jag gladde mig åt allt nytt vatten i markerna och hoppades på välkommen näring till svältande vassar.

Fjällvråken var där, ormvråken också och när jag satt och ritade av en nyss anländ varfågel i videt vid Väversunda dike kom en havsörn över oss. Den varska varfågeln vred på huvudet och följde örnen bort över sjön, gungade i vinden och flög sen iväg på jakt över tuvorna.



Men jag hann med att få några några glimtar som jag fäste i mitt skissblock., lagom för att på plats i bilen också kunna fullfölja denna enkla akvarell.



Varfågeln spanar och gungar i vinden på den tunna kvisten.

Varfågeln är en favorit. Denna tuffing i tättingvärlden, törnskatan från Norrland, på väg att bli en verklig rovfågel med byten som skäggmesar, skogsödlor och åkersorkar. Jag har sett den bära byten i klorna som en duvhök och hovra ihärdigt som en tornfalk och därmed är kanske arten en bit på väg in i bildandet av en kommande rovfågelfamilj.

I eoners framtid finns säkert svaret på min fundering. Undrar om en eventuell och troligen helt annorlunda civilisation av något slag då kommer att känna till denna min spådom eller över huvud taget bry sig. Och många spår av utveckling blir till blindskott.

tisdag 9 januari 2018

9 januari - Vintermat

.
Månader med R i rekommenderas för laxfiske i Vättern. Av sjöns ca 30 fiskarter är laxen emellertid inte ursprungligt hemmahörande utan utplanterad, odlad s k Gullspångslax från Vänern utan naturlig reproduktion i sjön.

Laken, vår enda sötvattenslevande torskfisk hör dock till den ordinarie fiskfaunan i Vättern.

Här hade jag nu tänkt lägga in en akvarell på en vackert guldig lake som jag målade till fiskaren Roland för många år sedan, men som jag nu dessvärre inte hittar i mitt arkiv. Ni får tänka er resten.

Även för lake rekommenderas inmundigande bara under månader med R eftersom det är en bottenlevande fisk som inte har lämplig kvalitet under resten av året. Den bör av nämnda anledning heller inte ätas alltför ofta och inte alls av gravida kvinnor eller ens av kvinnor i fertil ålder.
Så trist kan det vara med sötvattensmiljön i Sverige av idag, Vättern tyvärr inte undantagen.

Nåväl, jag själv faller ju som bekant utanför dessa kategoriserande ramar och har dessutom redan levt ett så långt liv att jag kan unna mig en middag på lake när tillfälle ges och idag fick jag chansen när en annan vän, fiskaren Jonny presenterade nyfångad vätternlake, urtagen, skinnad och klar i sin butik vid torget.

- Det blir stuvad lake idag, kunde jag informera hustrun om och även om hon är livrädd för ben så prövade hon ändå modigt min anrättning.

Det var gott, men nog fanns där ben. Jag kände mig som en gammal fiskargubbe i en pilsnerfilm, stoppande in fisken i ena mungipan och spottande fiskben ur den andra. Precis så som det säkert är tänkt urprungligt biologiskt att fisk ska ätas av människa.
Det tog tid att få i sig anrättningen, vilket är meningen och det var gott!



Resterna av en favorit - stuvad lake - eller som pappa Acke alltid sa: "Luvad stake".

Receptet såsom jag gjorde det:
Laken skärs i bitar som brynes något i en rejäl klick smör i tjockbottnad kastrull.
Ca två msk vetemjöl samt lika mycket ströbröd rörs ner tillsammans med ungefär två dl vitt vin.
Pressa i saften av en ½ citron samt krydda med örtsalt och peppar.
Sjud ihop på låg värme tills anrättningen mognat och tjocknat.
Strö hackad persilja över och servera med nykokt potatis.

Lycka till!

måndag 8 januari 2018

8 januari - Ljusets återkomst

.
Äsch, inte är det så mycket att tala om ännu och inte är det så mycket att det borde märkas, men ändå är det så, att den pyttelilla positiva förändringen av ljus som skett redan tills nu, den 8 januari mot för tre veckor vid vintersolståndet, verkligen känns. Det är liksom något inne i huvudet, troligen den lilla tallkottkörteln, vårt "tredje öga", inbäddad långt nere i hjärnan som väcker något till liv inom oss.



Solen har just gått ner bakom horisonten och klockan är snart 16.00. Det är fortfarande en gnutta ljus ute; faktiskt en märkbar skillnad redan mot före julafton, då jag svänger av E4 in mot Ödeshög.

Och vi är inte ensamma vi människor, långt därifrån, att märka vad som sker.
Idag t ex när Lasse Frisk och jag kom ner till Eksjö för att hämta hem vår gemensamma utställning från muséet möttes vi av fågelsång. Och ha nu klart för er kära läsare, att jag inte menar fågelkvitter i största allmänhet - jag menar adekvat fågelsång.

Och som alltid var det talgoxe och blåmes, idag de bägge i var sin trädtopp vid Emåns strömmande vatten, som sjöng för full hals:



"Hiiii - dididididi", sa blåmesen.



"Tit-fy tit-fy tit-fy tit-fy" lät talgoxen.

Årets första noteringar om vårtecken är alltså på plats och när jag nu skriver detta hoppas jag att min kära hustru Ulla visar fördragsamhet med detta, ty hon blir något irriterad på mig om jag "tar ut våren i förskott", som hon säger.
Och jag menar inte heller detta. Jag är medveten om att det är full vinter förstås, men ändå, små tecken är det förvisso, att en förändring är på gång, den som skapar det liv och den variation jag älskar med vår position på klotet.



Snödroppar i Eksjö.

Och som lök på laxen kan jag meddela att snödropparna faktiskt har börjat blomma i Eksjö. Redan!

torsdag 4 januari 2018

4 januari - Larm om dålig vasskvalitet - ett hot mot Tåkern

.
Nyåret passerade utan våra sedvanliga nyårsgäster, som var hemma p g a en Twar-infektion, men vi blev ändå sugna på en liten utflykt för oss själva, Ulla och jag. 
Det välrennomerade Centralkonditoriet i Väderstad var stängt, så vi körde mot Vadstena istället varvid vi passerade besöksplatsen vid Hov och bestämde oss för ett besök.



Utsikt över den gamla Furåsavassen.

När jag såg ut över det välbekanta vasshavet greps jag av en omedelbar känsla av sorg och stort allvar. Det stora gamla vassbältet vid Furåsa var nämligen i urusel kondition, nästan som dött, skulle jag vilja påstå. 
Jag tror kanske inte att någon annan besökare tänkt på detta, har sett eller förstått realiteten tidigare. Men jag har levt med Tåkerns vass så länge nu att jag är väldigt känslig för förändringar i denna unika biotop. 
Tåkern vore något helt annat utan sin stora vass och denna åsikt har jag kämpat för under lång tid.

Jag har därför slagit larm tidigare flera gånger i olika kanaler såsom i pressen, i TV, vid möten med Tåkerns fältstation och med förvaltaren Länsstyrelsen i Östergötland, men mötts av, inte motstånd kanske, men oförståelse och en ganska stor dos av ignorans och okunskap.


Furåsavassen är livlöst grånad och nästan helt utan tillstymmelse till frösättning. Normalt skall vassen vid denna årstid vara mättat ockrafärgad med ett "tak" av bruna frövippor.
Syna bilden noga genom att klicka och förstora och notera själva eländet!

Jag blev, trots mina tidigare/tidiga insikter, ställd av dela hela. Värre än jag själv trodde var det minst sagt.

Nu är det riktigt på allvar. Nu måste det satsas på Tåkerns unika och värdefulla vass, Nordeuropas förnämsta och därmed unikt i sin position geografiskt och miljömässigt.



Furåsavassens östra parti mot Hovviken uppvisar även den dålig kvalitet. För jämförelse: notera att ytterkanter och smala stråk mot öppet vatten har frisk vass, så som det borde se ut överlag.

Jag uppmanar inblandade parter: förvaltaren av Tåkerns naturreservat, Tåkerns fältstation och Tåkerns regleringsföretag att genast sätta igång ett utrednings och åtgärdsarbete vad gäller Tåkerns vass ur alla aspekter. Besluta om medel och kontakta lämplig forskargrupp vid universitet och sätt igång under 2018.
Jag börjar så här i min blogg för att sedan gå vidare.

Det börjar bli bråttom nu.

Gebbe Björkman, januari 2018

torsdag 28 december 2017

28 december - Storhet i småskaligheten

.
Vi är många som verkligen är mycket stolta över den fantastiska bygd vi bor i - kulturens vagga bottnad i en svindlande rik natur -Västra Östergötland.



Akvarell över Östgötaslätten.

Låt mig nämna några exempel.
Omberg - östgötarnas heliga berg med sin oerhörda rikedom av växter och djur, en ark för natur och kultur, Tåkern - Nordeuropas förnämsta fågelsjö med ett rikt växtliv dessutom, Vättern - det stora vattnet med sin friskhet och vågade stränder, Slätten med sin vida horisont och höga himmel, Skogsbygen - Holaveden med sin vilda rikedom och sen: Mellanskogsbygden med en av Sveriges förnämsta jordbruksbygder när det kommer till småskalig rikedom av ängar och hagmarker. 



Stava vid Vättern.


Morgondimma över Ombergs södra branter.



Kanottur på Tåkern.



Sveriges högsta träd, 50 m silvergran på Omberg.

Nu är det inte bara detta vi gillar. Jag tänkte på det häromdagen när Ulla och jag gjorde en liten resa i bygden.
Vi var sugna på nyfångad fisk och åkte till Borghamn vid Ombergs norra spets, där vi köpte nyrökt frifångad vätterlax vid lanthandeln. 
På vägen hem stannade vi till vid Alvastra och köpte färska ekologiska ägg i gårdsbutik och slutade med att köpa blommor vid Hästholmens trädgårdsodlingar - egna blomster från frö till frukt.
Allt nära och direkt ur producentledet. Det är kvalitet det!



När vi gick tillbaka till bilen vid Hästholmen flög trehundra gräsänder upp ur viken. En havsörn kom över skären på jakt. Det var en gammal örn, med ljus rygg och kritvit stjärt. Men hängande ben och kupiga vingar fällde den över flyende fåglar i en mäktig syn som jag skissade på plats med papper och penna jag hade tillhands.



Lite mer bearbetad är denna akvarell.

Vilken bygd!

onsdag 27 december 2017

27 december - Blommor som stjärnor

.
Mitt penningträd/paradisträd, Crassula ovata,  eller vårt gemensamma egentligen eftersom Ulla tar hand om det sommartid på altanen, vilket grundlägger den rika blomningen i ateljén just nu, är alldeles översållat av ljuvligt vackra vita/vitrosa blommor för andra vintern i rad. Och denna gång är blommorna än större och tätare.

Jag är stolt som en tupp och vet att många, de flesta,  vilka aldrig lyckats med detta, är så där härligt men ofarligt avundsjuka.


torsdag 21 december 2017

21 december - God Jul

.
Årets mörkaste dag är ljus och mild! Man är inte förvånad längre över vita och varma vintrar, desto mer egendomligt är det då, att ungefär fem procent av världens (läs: framför allt i USA) klimatforskare ännu ägnar sig åt klimatförnekelse. Det är politik det!

Nåväl, med följande bild, en stor olja som jag visar i Eksjö museum in i 2018 vill jag önska alla mina läsare en riktigt God Jul! 


måndag 18 december 2017

18 december - Lite från utställning i Eksjö

.
Har lite ont om tid just nu men tänker skriva inåtminstone något om utställningen i Eksjö, vilken pågår t o m den 7 januari 2108.

Keramikern och designern Lasse Frisk och jag har alltså en utställning på Eksjö museum. Det är Eksjö Konstförening med drygt 600 medlemmar som står för arrangemanget med dess driftiga ordförande Christina Ekbladh är initiativtagaren.


Vernissagepublik.


Lasses fru Gunnel och dotter Moa med Christina.

Efter hängning i fredags och eftermys hemma hos Christina och Peter var det vernissage i lördags kl 12. Det kom mycket folk, företrädesvis medlemmar, under hela dagen och därefter åkte man hem utpumpad.

Jag har satsat min själ i denna utställning och presenterar ett stort antal nya oljor varav flera är modellen "large".



onsdag 13 december 2017

13 december - Lussetid - mörkertid

.
Det är långa skuggor nu om dagarna, om solen överhuvudtaget visar sig över horisonten. Det var knappt så under en promenad runt Höje på Omberg häromdagen när marken ännu var snöfri; någon timme eller så i sänkan hann solskenet värma en smula innan det åter försvann under granridån i söder.



Tiderna förändras. digitaliseringen rasar vidare i accelererande tempo och man blir en del av detta varken man vill eller ej. Trots min ålder har jag försökt hänga med så mycket jag kan och orkar men nu börjar jag snart ge upp och dra mig undan.

Min blogg, också en del i IT-världen, sköter jag och facebook använder jag som en kontakt- och reklamkanal, men mejlen har jag tappat sedan datorkraschen en halvannan månad tillbaka. Den måste jag förstås försöka hitta igen, snarast. Men hur? Telias telefonsupport får man leta efter i förtvivlan och hittills har jag inte hittat den; man hänvisas hela tiden till mejlsupport och den har jag ju inte. 
Det är mörkertid även på det planet alltså.
Skärpning!!

Både igår och idag har jag blivit uppringd av försäljare som vill att jag som "fantastiskt duktig" konstnär skall anamma de nya tiderna genom att presentera mig och representera på deras säljsidor.
"Shopcorn" och "Bättre Nyheter" hörde av sig genom två unga energiska försäljare. Det första förslaget är en alldeles ny och gratis webplats där jag kan visa upp mig som konstnär och per kommission sälja min konst och det andra är åtkomlig till en "ringa" kostnad. De ville intervjua mig och göra skrivna positiva marknadsföringsreportage åt olika media.

Ska man, eller ska man inte vara med på tåget? sådan är frågan som ställs till mig idag. Det gäller att vara med när det händer i dessa nya tider får jag höra två gånger inom loppet av 12 timmar. Och jag vet inte och har inte heller tid, jag skapar ju för fullt.

tisdag 12 december 2017

12 december - I ateljén

.
Det börjar bli sen kväll nu och jag avslutar arbetet för dagen.
Två oljemålningar som jag skissade upp förra vintern har nu fått liv efter nästan ett års arbete till och från. Det är så jag jobbar.

Uttern har blivit ett djur att räkna med i bygden och den finns numera i kommunens alla vattendrag. Det hela är fantastiskt, det har jag skrivit några gånger tidigare, men faktum är att jag ännu inte själv har haft lyckan med mig att se utter i Sverige - mängder av spår lite här och där, det är sant och visst och tre trafikdödade uttrar har jag tagit hand om, men kanske kan det bli av den här vintern. Jag kommer att anstränga mig extra.



De två oljorna kommer jag nog att kalla: "På utterspaning I och II". Den ena är från ett tillflöde vid sjön Noen i gränstrakterna i norra Småland och den andra från "min egen Tåkernkanal". Det var så jag upplevde mina nästanmöten.



Ute har snön idag fallit decimeterdjupt, tung och blöt. Snart kommer nog allt att smälta bort igen men det blev vackert ett tag åtminstone - och lite ljust i mörkret.

Inne i ateljén blommar mina vinterståndade träd.



Kamelian är på det sista



Solanumträdet har fått sin första inomhusblomma.



Och Crassusen, min stolthet före allt annat, blommar på sin andra säsong!

fredag 8 december 2017

8 december - Klimatet!

.
Nästan sex grader varmt och dagen känns mer som april. Jag går hem till lunch i frisk medvind som spelar flöjt i rosenspaljén medan torra höstlöv kommer dansande över asfalten som en flock tjattrande pilfinkar.
Vid trottoarkanten har en blommande maskros samlat på sig en bädd i lä.
Aldrig att maskrosor blommade vintertid när jag var barn.



Jag suckar över den snabba klimatförändringen som är så påtaglig.

8 december - Kampen

.
Det är en kamp mellan vision och möjligheter som pågår i ateljén när jag målar på mina verk.
Jag pendlar hela tiden, inte kanske mellan hopp och förtvivlan, men nästan. Jag vill ju inte överdriva det hela men måste ändå förklara att det inte alltid är så lätt och givet som man kanske kan tro. I drömmens värld, även i mina egna drömmar, vet jag precis, men så är det det där med verkligheten och dess begränsningar som stjälper mina idéer och planer.


Målarnäven

Jag har fem nya stora oljemålningar som jag hoppas kan bli färdiga till utställningen på Eksjö museum. Det är nära nu på båda sätt. På onsdag kommer min inramare till ateljén med klara ramar i bihängd kärra för montering på plats. Det gäller att få till också logistiken.

Alldeles nyss har jag lämnat över en ny olja till framtiden. Sista penseldraget, som jag ser det just nu, är gjort. Ett "barn" är fött och redan känns det som det inte längre är mitt.


Oljemålning 100 x 170 cm