söndag 19 augusti 2018

19 augusti - En resa till Öland

.
Efter en lång het sommar har vädret stabiliserat sig mot det normala och jag ska försöka göra detsamma efter hand. Jag har ju varit osynlig länge på min blogg och några läsare kanske undrar över frånvaron av rapporter i min Naturliga dagbok.
Det har varit mycket i anslutning till min mors bortgång i juli, en varm sommar som sagt, en stor utställning på Galleri Kronan i Norrköping närmar sig med förskräckande fart och tar i stort sett all min tid just nu och så for vi hela vår storfamilj på en veckas semester till östra Öland för ett par veckor sedan. Se där några förklaringar!

För att ändå redovisa något lämnar jag här en summarisk rapport från Ölandsvistelsen i form av bilder innan jag åter tar tag i skrivandet på ett mera gediget vis.



Det blev en promenad genom den fina skogen vid Borgholms slottsruin ner till Kalmarsunds blå vatten för några av oss medan de andra, de flesta, gick på tur genom Solliden. Getingarna var ett gissel vid caféet.


Utsikten från Långe Jan vid Ottenby på södra Öland. Däruppe har jag trots mina talrika besök på platsen inte varit på ett halv sekel ungefär.


Men nu blev det av igen. Vi köpte varsin biljett barnbarnet Elliot och jag. Han var betydligt rappare i benen uppför de 197 trappstegen kan jag berätta ...


... och utnyttjade sin biljett maximalt. Han gjorde tre visiter på fyrtoppen i hastigt tempo utan någon synlig andfåddhet och någonstans där bak i nostalgien minns jag hur det kändes.


Här är Ulla och Elliot på plats vid utgrävningarna vid Sandby borg - en ruskigt spännande plats att tänka sig. Sök gärna vidare själv och ta del av hemskheterna. 

Här får du förslag till en länk till att börja med:    länk


Vi bodde helt nära en av de 16 kända häckningarna av ängshök på Öland. Här fanns två kolonihäckande par med sammanlagt endast tre ungar ute på vingarna. Vi fick många fina upplevelser av de "dansande" fåglarna.


Lite måleriskt arbete blev det också. Här vid stugan första dagen tycks jag lida skapelsens alla våndor, men de är nog mest värmen, runt 30 grader, som är problemet för stunden.

 

Och resultatet.

Saknas i den här lilla rapporten gör alla hundratals bilder med familjens stora och små, unga och gamla, vid olika stränder, platser och av diverse orsaker. Men där var jag inte aktiv med fotografering. Kanske kan jag komplettera med bilder från andra kameror så småningom.



lördag 4 augusti 2018

4 augusti - Några skisser och tankar

.
Åskan mullrar en bit bort. Den har fjärmat sig och så har också regnet som kom för en stund sen. Nu kan jag sätta på datorn igen och skriva ner några av mina tänkta notiser till bloggen. 
Det här med att skriva dagbok är nämligen lite avkoppling för mig mitt i mitt måleri av akvarell och olja. Jag behöver pausa med jämna mellanrum men vill ändå göra "lite nytta".
(Nu måste jag öppna fönstret igen. Det är kvavt som attan och nu återkommer visst regnet).


Gladskisser.

Under de senaste två veckorna har jag sett glada vid tre olika tillfällen i länet.

Först vid Dags mosse på kanten mot Omberg, därefter vid västra infarten till Linköping över E4:ans susande trafik och senast igår i eklandskapet nära Bestorp söder om Linköping.
Det börjar bli vardagsmat med röd glada också i Östergötland. De senaste åren har det verkligen satt sig med observationer men konstaterade häckningar tycks enligt "Vingspegeln" ännu vara på raritetsnivå. 
Det ligger något positivt i detta med uteblivna noteringar om boplatser. Man är och ska vara försiktig med att i onödan yppa vad man egentligen känner till, så visst tror jag att där finns fler än de två bofynd som redovisas offentligt för länet. Ett som jag tror mig känna till nämns till exempel inte!


Det kom ett brev idag ...

Jag har emellertid inte kvar någon tvestjärtsillustration i bagaget, så jag passar på att göra en ny.
Den skickar jag nu iväg till Bertil med lycka-till-hälsning och hoppas på att den kan bli användbar i artikeln om det smala ämnet "Konst och tvestjärtar.


För övrigt ringde två personer igår med önskemål om att få beställa något smärre akvarellkonstverk inom absolut närtid. Kanske kan jag lägga in det i mitt fulltecknade arbetsschema/eller också inte.

Jag säger som min vän Pelle: "Det lusar på ..."

torsdag 2 augusti 2018

2 augusti - Hävd och återväxt

.
En av de här otroligt varma dagarna förra veckan åkte vi som så många gånger tidigare i sommar till "vårt" bad vid Borghamnskröken. Där finns en fin liten sandstrand och området är inte alls så turistiskt frekventerat som många andra badplatser vid Vättern, även om besöksantalet stiger för varje år; den som en gång hittat hit återkommer nämligen gärna.



Jag fick efter någon timme nog av hetta och sol, tog en liten promenad tillbaka längs vägen med kameran och tänkte mig att plocka några nävar blåhallon om nu några fanns att finna i torkan.



På andra sidan vägen ligger ett kärr, ett gammalt ytligt stenbrott med kalkvattenöversilad vegetation, en mycket spännande biotop. I det fuktiga diket som gränsar till området fann jag till slut några matade blåhallon och fick ihop till ett par nävar av detta på fastlandet ganska okända bär, känt som salmbär på Gotland.



Jag såg också att det pågått ängsslåtter på orkidémyren. Stackar av slagen gräs och starr låg i området som hade öppnats upp betydligt och till slut fann jag att redskapen ännu var kvar; arbetet var uppenbarligen inte avslutat. 

Allt detta blev en positiv överraskning för mig, ett fint projekt, nödvändigt för förvaltandet och bevarandet av blötmarkens karaktär och artrikedom och jag undrar om det sker på privat initiativ eller om länsstyrelsen är inblandad, i vilket fall en god gärning.



I myrbottnen, här och där vit av kalkslam, finns nu nästa års orkidématta på plats i form av tusentals skott av kärrknipprot.



Enstaka ruggar av mognande fruktställningar av kärrknipprot har sparats för frösättning.



Närbild av en "höggravid" kärrknipprot.



Enstaka arter av andra orkidéer finns också i området. Här vad jag tror är vaxnycklar.

onsdag 1 augusti 2018

1 augusti - Ett barnafynd

.
- Kom morfar, säger barnbarnet Blanca. Det sitter ett konstigt djur på dörren.

Sådana är de mina barnbarn, att de vet att reagera på saker och ting i naturen både av eget intresse och framför allt för att de vet att morfar vill veta och kanske till och med kan berätta något nytt och spännande.



Det är en rotfjäril som sitter på dörrkarmen, alldeles stilla och orädd. Jag tror mig ana ungefär detta och letar senare vidare på nätet och finner att arten Kamsprötad rotfjäril tillhör ordningen "småfjärilar" Microlepidoptera, är allmän i södra Sverige, att den vetenskapligt heter Triodia sylvina och att larven lever på daggkåpa. Men mycket mera än så finner jag inte, alltså går jag vidare i nationalnyckeln och hittar ytterligare lite till, men inte så mycket som jag önskar eller trott.
Jag fastnar ändå för engelsmännens, oftast härliga namngivning, eller vad sägen man om: Orange Swift.

Nåväl kära vänner. Ta nu en ordentlig titt på den här fjärilen, det är den verkligen värd. Klicka på bilden för större format.
Naturens rikedom av former och färger är fantastisk. Så kan en liten fjäril, knappt två centimeter stor visa sig vara ett underverk, eller hur?!

Sen fångar Blanca fjärilen varsamt i sina händer, låter den sitta en stund på fingret och släpper den snart fri att flyga iväg.


söndag 29 juli 2018

29 juli - Vätterbad med förhinder

.
Inte blev det mycket regn igår inte! Högst tre millimeter kunde jag med viss svårighet hitta längst ner i botten på regnmätaren.
Mot kvällen klarnade det något igen och vi åkte till vårt badställe vid Borghamn för att svalka oss från den fuktiga värmen under de höga grå molnen.

Svalka blev det adekvata ordet för dagen. Vättern är en märklig sjö.
Det var alldeles tomt vid stranden och vinden som låg på från öster skyfflade vågskvalpet ut över sjön och det kändes redan på håll att det var kallt i vattnet. Under gråalarnas överhäng låg dimma tätt över vattenytan som ett bevis på att temperaturkontrasten mellan luft och vatten var stor.
Men att den var så stor ...

Jag menar, så sent som i går var vattnet blaskvarmt, så där 23-24 grader och man låg med välbehag länge och kajkade. Men igår kväll stannade temperaturen på blott något över tio, troligen ca 12 grader, absolut inte mer. 

Ja! Vättern är verkligen en märklig sjö och jag minns min barndoms somrar vid sommarstället vid långgrunda stranden vid Järnevid, Nässja, hur vattnet från den ena dagen till den andra överraskande lätt kunde ha en amplitud på tio grader. Det kändes minsann om man råkade kasta sig i utan att doppa tårna först. Men, man kunde som sagt se det redan på håll. Om vinden drev vattnet ut från land, då visste man.

Nu blev det ändå bad på alla håll och kanter igår kväll. Det blev liksom en "sport" att vara med.  Ingen stannade dock i mer än tjugo sekunder, det gick inte, för redan vid de första stegen ut stelnade benen i värkande kramp och man var ju tvungen att spara lite kraft kvar också för stegen tillbaka.



Men att sitta vid sjökanten om kvällen i lä för vinden och se vattenglittret från solen som åter tittade fram över molnkanten var kontemplativt undergörande. Det blev med andra ord en kväll att prata om och jag minns dessutom lätet från den sydsträckande småspoven långt därute över vattnet. Jag såg den aldrig men "hundlockslätet" tillrade in mot oss när vi satt där i sanden.

"sju-sju-sju-sju-sju-sju"

Senare tillägg: Lika snabbt som varmvattnet försvann till västgötasidan var det tillbaka igen en dag senare. Igår badade vi återigen med välbehag i 22-gradigt vatten. 
Fantastiska temperaturhopp under de tre dagarna: 23 grader - 12 grader - 22 grader. 

Och regnet uteblev. Inåt slätten låg åskmolnen täta, svarta och höga och regnbågen över Mjölbybygden skvallrade om nederbörd men längs vätterkanten lyste solen från blå himmel och det var närmare 30 grader varmt hela dagen.

lördag 28 juli 2018

28 juli - Regn!

.
Rykande aktuell rapport. 
Precis just nu, kl 12.54 den 28 juli 2018 hörde jag jubel från människor genom mitt öppna ateljéfönster. 



Mitt i målandet hör också jag smattret mot rutan. Det regnar äntligen! Må det pågå en bra stund.


13,10 Regnet har upphört, solen lyser mellan mörka moln. 

onsdag 25 juli 2018

25 juli - Det där med grill ...

.
Om jag har förstått signalerna rätt råder från och med idag ett allmänt och totalt grillförbud och eldningsförbud utan undantag också i Östergötland.
Många kanske undrar över så generella beslut men man måste förstå att man inte kan precisera vartenda hemman som lämpligt eller olämpligt och så får det bli då, att även vi "drabbas" trots att vår grillveranda i en planlagd villaomgivning knappast kan utgöra någon som helst risk i sammanhanget. Vi får acceptera och stå ut helt enkelt!



Undertecknad som "grillmästare" på altanen igår. Foto Karin Björkman. 

Tur alltså att vår sedan länge planerade släktträff i vår trädgård igår kunde gå av stapeln som planerat, med korvgrillning på altanen.
Det blev en härlig fest med mycket skratt och lite gråt, bad i Vättern, lekar och samtal över alla gränser. Så lyckat!



tisdag 24 juli 2018

24 juli - Hetta

.
Det som händer nu vädermässigt känns extremt och olycksbådande. Det är kanske dags att skapa nya vädernormer för vårt land, dags att ta klimatförändringar på större allvar och helt enkelt börja agera samlat och kraftfullt!

Visst är det skönt med sommarvärme men nu märker vi alla att det kan bli för mycket av den varan i och med att vi inte alltid har praktiska och traditionella anordningar och system för att ta hand om följderna.
Vårt eget trähus t ex blir alldeles för varmt i rådande långvariga väderlek och det finns normalt inte luftkonditionering i hemmen i vårt land och ofta inte heller på arbetsplatser. Bränderna överallt är förstås ytterligare följder liksom lantbrukens stora problem för att inte tala om alla människor som verkligen lider och till och med dör under dessa extremer.


Väderkartan i gårdagens tidning talar ett tydligt och sällsynt språk inför veckan som är:
Helrött överallt - mer än trettio grader alltså! 
Skrämmande!

måndag 23 juli 2018

23 juli - Skissat landskap

.
Vid sidan av akvarellmåleriet jag håller på med just nu, det som handlar om några viktiga upplevelser och synpunkter av och kring fåglar inför min utställning på Galleri Kronan i Norrköping i början av september (se länk i spalten till höger), lägger jag även upp några små oljor.
Jag har bläddrat bland gamla skisser och foton i mitt arkiv och tänker mig ett slags "fåglar-i-landskap-studier" på ett lite gammeldags klassiskt men förenklat vis. Det känns som ett bra komplement till de mera instuderade, stora närbilderna i vattenfärg av fågelindivider, att få lite bredd i min utställning.

Det är en härlig känsla det där, att ta fram de lysande, vitgrundade dukarna och snabbt låta sig bäras hän av intuition och spontanitet och i hast och frihet låta penslarna löpa med färg över tomheten. Det är den bästa biten och ibland har jag känslan av att bara vilja vara kvar där, stanna upp och aldrig gå vidare in i förfining och detaljer. Många är de konstnärer som gör just så, men slutligen konstaterar jag, aldrig aldrig jag. Sådant är mitt signum helt enkelt.

Nåväl här presenterar jag fyra dukar med detta skissartade "kladd". Idéerna om fortsättning har jag förstås klar, men ändå kan jag aldrig säga hur slutprodukten blir. Det kommer att visa sig efter hand.






söndag 22 juli 2018

22 juli - Blandade notiser från en het sommar

.
Igår rapporterades om drygt 40 svåra skogsbränder runt om i landet och vid åtminstone tre av dem, i nedre Norrland, släpper man betinget att kunna stoppa dem med hjälp av bara människor och maskiner:
"Vi får helt enkelt vänta på väderomslag och regn", säger man från räddningscentralen.

SMHI säger samtidigt att värmen kommer att bestå och kommande vecka kan bli en av de varmaste hittills med temperaturer över trettio och kanske upp mot nära 40 grader. Långsiktiga, men förstås något osäkra förutsägelser, talar dessutom om att rekordvärmen kan komma att bestå sommaren ut d v s också i augusti månad. Aldrig någonsin, historiskt överblickbart, har det varit varmare under sommaren i Sverige, och jag som personligen minns både 1955 och 1959 instämmer till fullo och får vara med om nya rekord.

Tidningar och media fylls av artiklar om problem som gäller jordbruk, hälsa och kommunikation.
Överallt runt om i världen är vädersituation extrem: Japan, Kanada och Norra Afrika rapporterar rekordtemeraturer och även om man säger att klimat och väder är olika saker måste väl ändå de s k klimatförnekarna få sig en tankeställare härmed.
Det som råder nu är jämförbart med en grads global temperaturförhöjning, sägs det. Bäva månde vi eftersom FN:s klimatpanel talar om att vi är på väg mot två.

Europa hjälper Sverige massivt och bjudsamt med problemen. Igår färdades t ex en kolonn av 44 polska brandfordon med manskap hela vägen från Polen längs E4:an, också genom Ödeshög, upp till brandhärdarna för att bistå det "svenska folket" inte regimen, som det sades.
Se där, så fick Polens extremhögerregering in ett ledsamt politisk budskap mitt i den viktiga och generösa humanitära insatsen. 
Jag hoppas att det bara var en s k "Fake news artikel", ty sådana finns det ju gott om överallt och de svänger i olika politiska riktningar för att skapa förvirring och osämja människor emellan. 

Även inrikespolitisk blir det käbbel ibland och jag blir uppriktigt ledsen över att vissa politiker och partier försöker skaffa enkla poäng och fördelar av ett allmänt "katastrofscenario". Förbannat ledsamt och omoget är det, samarbeta över gränserna istället, nu när det behövs!



Mindre blåvinge.

Gräsmattan hemma, liksom överallt annars, är gulbränd. Detta har även den lilla fina men oansenliga fjärilen mindre blåvinge upptäckt när den kommer och landar på en vitklöverblomma vid mina fötter. Här känner den sig plötsligt helt hemma, en torräng mitt i byn.



Kamelian som jag fick av mina goda vänner som 70-årspresent blommar redan. Den första knoppen slog ut igår och nu kommer den att prunka ända in mot frosten. Det 50-åriga trädet är fullt av knoppar i olika stadier. Fantastiskt är det och tur är det också, att vi som bor i Ödeshög har Vättern som vattenresurs och inte bor i Åtvidaberg, ty där har ett generellt bevattningsförbud införts och med ett sådant i bagaget torde det ha varit kört för en krukad kamelia i trädgården, eller? Får man vattna trädgårdskrukor också i Åtvidaberg? Den aktuella frågan dök upp i morse vid frukostbordet till havregrynsgröten.

Jag "räddade" temporärt en turkduva på gatan utanför hemmet igår. Den låg där trafikskadad men hade inga yttre synliga skador utan verkade vara mest "groggy" och tilltufsad, så jag lyfte in den i granntomtens trädgrönska för möjlig vederkvickelse.



Det hjälpte nu inte. Idag låg den tillplattad på asfalten.
Det är ju ett positivt tecken ändå, brukar man säga när trafikoffren av en djurart ökar. Det tas som ett bevis för att stammen är på tillväxt.

Och så är det verkligen också för turkduvan just nu. Efter den första vågen av snabbt tillväxande antal turkduvor under 1970-talet avstannade utvecklingen och föll senare under första decenniet av 2000-talet ner i bottenläge och turkduvan försvann, liksom gåtfullt, från hela bygden.

Nu är turkduvan tillbaka igen med besked. Jag tror det beror på den subtropiska värmen över landet. Många par har åter etablerat sig i Ödeshög och hanarna sitter i träden här och där, på takåsar, lyktstolpar och takantenner och tutar sitt trestaviga, trevliga tu-tuu-tu.
Välkommen tillbaka, säger jag och hoppas att man den här gången låter turkduvan vara i fred och får hållas utan protester från hörselkänsliga medborgare och andra gnällspikar. Numera vet vi bättre, med hela historien om artens uppgång och fall i bagaget, hur snäv och subtil balansgången mellan framgång och motgång kan vara.



När jag krattar ihop förkrympta äppelkart i mängd under träden brummar det till vid örat och en gulröd blombock kommer flygande och landar på altanstolpen.
Jag får fram mobilen med hast och dokumenterar en av de vackraste långhorningarna, enligt min mening, som man har en god chans att få se eftersom den är mycket allmän. 
Det är en hona; det ser man på den helt tegelröda översidan och hon flyger snart vidare på jakt efter en lämplig plats att lägga sina ägg - en halvmurken furustock är bäst och egendomligt nog verkar det gå bra till och med med giftiga, kreosotbehandlade slipers har jag noterat.

torsdag 19 juli 2018

19 juli - Trips i mängd

.
-Vad är det för små svarta kryp som finns överallt i mängder just nu, frågar Solveig när vi stöter ihop i matvaruaffären.

Jag har fått frågan många gånger i sommar också från närmaste grannen hemma, som berättade om en rejäl invasion på sitt vitmålade hus häromveckan.
Överallt kröp de omkring, det var alldeles svart på väggen, så jag ringde faktiskt till Anticimex, sa han.

- De bits också, säger Solveig och visar upp små röda bett på armen. Usch! Och så kryper de in i mina tavlor på väggarna.



Även mina tavlor har fått bestående besök av trips och man undrar verkligen hur sjutton de kan ta sig in mellan glas och ram..

Det är trips förklarar jag. En insektsfamilj som tillhör familjen blåsfotingar, avlägset släkt med skinnbaggar, bärfisar  m m alltså. Och de gillar vackert väder och fortplantar sig väldigt framgångsrikt med tendens till massinvasion sådana här varma sommardagar.
Det finns nästan ett hundratal olika arter, några är växtätare medan en del suger i sig näring från andra kryp och ibland som nödlösning försöker ge sig på oss människor med små irriterande utslag som följd, precis som uthungrade nyckelpigor också kan göra under liknande betingelser.
Flera av arterna betraktas som skadedjur inom trädgårdsodling medan andra faktiskt gör nytta som pollinatörer eller som rovdjur på andra små skadedjur.

Får man små kliande bett där man aldrig noterar förörvaren, är det oftast trips som har varit framme när man plockar hallon eller blåbär till exempel. De är ju endast någon eller ett par millimeter stora och fastnar därför sällan i blickfånget.

- Jag har tittat på dem i luppen, fortsätter Solveig. De "flaxar" med sina små, håriga vingar och böjer upp bakkroppen.


En ca två mm lång trips i luppen. Notera de enkelt uppbyggda vingarna, inga membran, bara hår. De är dåliga flygare men så lätta att vinden för dem runt.

- Jo, men bits gör de med munnen, säger jag. Det sticks alltså inte.

Uppföljning från Facebook:

Maria: "Måste berätta att jag faktiskt hade 3 st innanför data skärmen".

Mitt svar: "Det här med att de tränger sig in i dataskärmar, mobiltelefoner och "paddor" är ett problem som uppmärksammats mycket de senaste åren. Det kan förorsaka nedsläckning och stopp, och det rekommenderas att man omedelbart stänger av apparaten vid upptäckt och att man lämnar in till rengöring".

Konstnärskollegan Iréne: Ja i år är det en invasion av dem. Jag har också fått in dem bakom glas o ram. Men det värsta är alla bett jag får av dem och jag tål inte betten. Så nu har jag varit hos doktorn och fått något att droppa på betten och sedan plåster på. Inte roligt! 
Tack Gebbe för att du talade om vad de heter. Jag kallar dem jordloppor för att de hoppar, men vet att de inte heter så.De tycker om allt som är ljust. För några år sedan när jag hade en akvarellkurs och vi satt ute på ett fält och skulle måla solrosor blev våra vita akvarellpappren alldeles prickiga av dessa små kryp.

Linda: Jag har inte sett någon i en tavla men i termometern i grillen. De fick nog hett om fötterna, kan jag tro. Rätt åt dem om de är sådana som bits!


tisdag 17 juli 2018

17 juli - Hettan

.
Ulla ringer. 
Det är 33 grader varmt i skuggan i Västerås, säger hon, och vet inte riktig vart hon ska ta vägen.

Här i Ödeshög är det mera mediokert 30 dito, "betydligt svalare alltså", och så finns ju närheten till ett underskönt Vättern. Jag är på väg dit nu förresten för en paus i arbetet. Så blir det nästan varje dag.
Ibland ligger sjön blank som ett nybonat golv. Som så här för någon vecka sedan ...



Idag är det lite blåsigare med en något molnig himmel och temperaturen sjunker med tre helgrader tills jag närmat mig klipporna vid vattnet.
Jag kastar av mig kläderna och dyker i det svala uppfriskande vattnet, tjugo grader idag. Bättre än så här finns inte.




Jag försvinner som ett spjut rakt ner i det blågröna djupet.

måndag 16 juli 2018

Inför utställningen "Fåglar på mitt sätt" på Galleri Kronan i Norrköping

.
Vernissagen på Galleri Kronan i Norrköping den 1 september närmar sig obevekligt och jag är i full fart med ett antal målningar som jag har tänkt visa.

Just nu har jag tio stora porträtt i akvarell av fåglar som på något sätt har betytt något för mig eller i sammanhanget och jag arbetar som jag brukar med flera av dem samtidigt varvid jag hoppar mellan verken när det tar emot eller att jag behöver tid för fler reflektionor och vidare funderingar.

Här visar jag nu detaljer från tre av dessa stora målningar, akvareller i formatet 57 x 76 på Arches 300 g grängat akvarellpapper med råkant. Färdiga blir de först till utställningens öppnande.




torsdag 12 juli 2018

12 juli - Hemma hos ...

.
Jag har fått ett par bilder från en nöjd kund.
Åke bor i Stockholm och har investerat i ett grafiskt blad av en korp samt en stämningsakvarell till sitt vackra hem.
Det ser verkligen fint ut och jag är stolt över att få vara med.
Tack för bilder Åke!




söndag 8 juli 2018

8 juli - Livet går vidare

.
I hjärtat står tiden stilla men som man har hört så många gånger tidigare av andra som varit i samma situation undrar man över att livet utanför faktiskt går vidare som om ingenting har hänt. 


För att få en stunds ensamhet och ro i mina tankar åker jag ner till Stugan över en slätt där solen strilar ner mellan moln som börjar lösa upp sig efter ett efterlängtat regn. Luftfuktigheten är hög och temperaturen behaglig, också för myggorna som anfaller frenetiskt och omedelbart när jag kliver ur bilen. Bättre att sitta kvar en stund och driva vidare i långsam lunk längs småvägarna i mitt vackra landskap.






lördag 7 juli 2018

7 augusti - Det regnar

.
Ett draperi av tungt regn från rusande åskskyar vräker ner över det torrlagda landskapet. Det dånar på altantaket och vattentunnan blir snabbt överfylld. Spaljépäronträdet får en extra dos när hängrännan svämmar över i ett vattenfall. 
Så befriande skönt!



Jag går ut i träskor och t-shirt för att det känns bra just så, hämtar in tidningen och kollar regnmätaren (17 mm) och dansar en stund utanför köksfönstret till barnbarnens glädje. 
Märkligt, i vårt land, att ett regn kan vara efterlängtat.

Igår var en omvälvande dag i mitt, i familjens liv. Min kära gamla mor gick bort snart 95 år gammal.
Jag hade det stora privilegiet att tillsammans med min far och mina två systrar vara helt nära henne den sista tiden och all övrig släkt och barnbarn och barnbarnsbarn var också med under den ibland jobbiga resan. Men, mamma fick sluta sitt liv hemma och i fridsam omsorg av nära och kära precis som hon önskade.



Klockan 0755 i går morse den 6 juli 2018 öppnade Valborg sina ögon för sista gången. Ur en djup sömn som vi trodde gjort henne onåbar, lyste hennes ansikte plötsligt upp i ljus frid och efter flera dagars tung kamp såg hon på oss alla under några sekunder med helt öppna, allseende, milda ögon och somnade därefter helt lugnt och stilla och gick bort ifrån oss.
Det var ett överraskande och fantastiskt ögonblick som blev hennes sista stora gåva till oss alla närvarande och jag kan med själ/skäl säga att jag själv idag känner mig annorlunda mot tidigare. Jag har fått en glimt av något annat, en evighetens gåva från min mor.

Jag fick en dikt tillsänd av vännen Ulf på nätet, en dikt av Göran Tunström som säger hur jag känner.
Hoppas att det är okej att lägga in den här.


När mammor dör,

då förlorar man
ett av vädersträcken.
Då förlorar man
Vartannat andetag:
då förlorar man en
glänta.
När mammor dör,
växer det sly överallt.”



Göran Tunström

torsdag 5 juli 2018

5 juli - När själva livet styr

.
På lördag är det åter Heda marknad, en årlig tradition sedan ungefär tjugo år tillbaka, och en av de bästa som finns i landet, skulle jag vilja säga, med bara genuint hantverk och naturprodukter. 
I en fantastisk miljö längs Kulturvägen mellan Rök och Alvstra alldeles under den romanskt rundbågade och vackra kyrkan från tidigt 1100-tal i Heda by finns ca 150 knallar med ett rikt utbud i sina marknadsstånd. Vädret brukar var bra och alla är glada och lyckliga över små tavlor, grönsaker, hemgjord korv, keramik, smide, virkade dukar, honung, ostkakor, vykort och brända mandlar. Kyrkan öppnar för en liten konsert och underhållning pågår kontinuerligt. 
För alla er som varit där tidigare behövs ingen extra annonsering men för er andra som ännu inte prövat vill jag säga - passa på det blir inte bättre än så här!



Tyvärr har annat kommit emellan mig min medverkan i Heda marknad i år. Vi uteblir, viktigare ting pågår eftersom min gamla mor Valborg har blivit oåterkalleligt svårt sjuk och att vi alla i hennes omgivning behövs nära henne.

Någon annan kommer att fylla vår plats vid kyrkomuren i år. Själva livet har styrt åt det hållet.