För bara några år sedan kom rekommendationerna om insådd av "vildblommor" längs åkerkanter och i åkergipar. Jordbruket som näring tog ett nytt och positivt steg mot att ta ett större ansvar för den biologiska mångfalden och idkarna subventionerades för sin insats. Fjärilar, vildbin och andra insekter fick äntligen en större chans att överleva i de monokulturella jordbrukslandskapen.
Samtidigt kom också kritik mot att man istället för inhemska blomster sådde in främmande, sydliga arter. Den kritiken kvarstår men jag menar ändå att man i valet ganska väl har undvikit problem genom att välja ettåriga arter som ganska snabbt dör ut naturligt.
Biblomma eller honungsfacelia är fortfarande dominerande i insådden. Den är vacker både nära och på avstånd och den drar väldigt mycket insekter.
Bovete?
I år har jag noterat en ny insådd art som jag inte sett tidigare. Jag stannade till för att se vad det var och har kommit fram till att det är bovete eller någon nära släkting.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar