Klockan var halv åtta om kvällen när jag klev ut i busvädret från ateljén igår.
En tornseglare svepte förbi mellan hustaken alldeles nära mig. Så trevligt, tänkte jag, att du ändå är kvar trots det här busvädret. Jag tittade upp mot den vindtrasade gråhimlen och upptäckte några till och sen var jag än tittade, var det plötsligt tornseglare överallt.
De kom alla från samma håll, från nordöst och stångade sig blodiga mot det hårda sydvästvädret för att försöka tränga igenom till den andra sidan fronten. Som små prickar högt däruppe ner till de nära mig som sökte en smula lä mot backen var det kämpande fåglar i en stor gles bubbla. Det gick inte att räkna dem. Då och då virvlade de runt i vida svängar för att hämta ny fart, tog höjd och försvann. Men det gick inte. De kom ingenstans. Och ändå, tänker jag, lufthavets mästare.
Det var ett mäktigt skådespel som tog slut när flocken svängde av med vinden och försvann i en väldig hastighet mot sydöst. Sökte de en ny framkomlig luftväg? Hur skulle det lyckas för de nyflygga ungarna däruppe? Skulle de kunna klara detta extremväder.
Och var är flocken idag, så tänker jag just nu.
Inlägg
Hej Gebbe! Jag ville bara säga att bilden är oerhört vacker - och dramatisk! En sådan tavla hade jag velat ha på väggen här hemma. Jag ser liksom dunkla skuggor och börjar fantisera om böcker av den här bilden. Mycket fint med det rosaaktiga i mitten av bakgrunden, också. Mvh Gunnel K.
SvaraRaderaTack Gunnel! Upplevelsen med tornseglarna i stormen var mäktig. Nu är den resan över tills i maj nästa år. Tre månader endast får vi njuta denna härliga fågel, så det gäller att passa på!
SvaraRaderaGebbe