Efter regn kommer solsken, brukar man säga. Idag lättade de tunga molnen över bygden. Värmen steg, nästan djungelfuktig, till nära 25 grader och kontrasten till veckans tidigare höstruskväder var total. Hundra mm nederbörd i bullrig åska har rasat ner över landskapet på mindre än en vecka. Det torde väl vara nog?
Vetet svartnar på Östergyllens åkrar. Skörden blir omöjlig på vattensjuka lerflak. Kanske är det ändå inte katastrof med just vetet eftersom det nog redan är sålt, oavsett kvalitet, till Norrköpings etanolfabrik. Så har det åtminstone varit föregående år, att den bördiga östgötamyllan skandalöst nog inte alltid brukas för att producera mat, utan drivmedel mest.
Disevidån är dräktig som på våren. Lerigt vatten rusar fram under bron och fyller Tåkern över sina bräddar.
Hela landskapet blir vattenfyllt, vattnet svämmar över alla låglänta partier och skapar små speglar i landskapet, där vattenspeglar annars inte brukar finnas.
Eftersom vädret är gott känner jag inspiration att göra en målarresa i det där landskapet, så jag packar min ryggsäck med alla attiraljer, ett torrspänt ark Saunders Waterford, 300 grams akvarellpapper på kartong, färger, penslar och en fällbar stol. Sålunda drar jag iväg.
Jo just, jag glömde säga, att jag har tejpat arket till fyra små studier. De är ungefär 18 x 13 cm och så här blev resultatet:
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar