2 september - En historia om en skolflicka och hennes herbarium

Jag avslutar en historia jag började berätta i Naturlig dagbok den 17 juli 2016 (länk). Det är en berättelse om en skolflicka, hennes herbarium och om en växt som idag inte längre finns kvar i vårt land - gaffelglim, Silene dichotoma.

Gaffelglim 

Hon hette Inga och växte upp i skuggan av Rökstenen. Hon dog efter ett långt och rikt liv för snart tio år sedan men innan dess bad hon mig förvalta ett herbarium med växter som hon samlade in när hon gick i klass 3:4 i Vadstena Samrealskola år 1935. Det var ju så på den tiden, att alla elever måste pressa och artbestämma ett antal växter för att få godkänt i naturkunskapen och helst skulle detta ske i hembygdens hägn. Materialet presenterades i ett snyggt herbarium som nagelfors och godkändes av läraren innan avslut och betyg.

Ingas hebarium

Ingas samling omfattar knappt hundra arter, allt från hennes omgivning runt gården, vars folk, Ingvaldssönerna förresten är nämnda på Rökstenen, samt vid Tåkern och på Omberg. Växterna är de vanliga i sammanhanget: åkerogräs, vägrensblommor, arter från skog, äng och hagmarker samt två orkidéer från Omberg och gul näckros från Tåkern.

Herbariet är av det från den tiden standardiserade formatet med kraftig, marmorerad pärm och allt är prydligt skött med välskrivna etiketter i svart tusch, där ändå ett par ledsna rättningar i rött måste ha retat henne, tänker jag. Nästan hundra år har passerat, arken har gulnat och blommorna bleknat, somligt har lossnat och smulats till damm, men det mesta är ännu i gott skick och oftast väl bestämningsbart, så Inga kan vara stolt över sitt verk. 

I herbariet är det ett blad som sticker ut. Mitt i samlingen finner jag nämligen ett ark med arten gaffelglim, men namnat med dåtidens ”klynneglim”, insamlat av Inga den 25 juli 1935 på en åkerren i Röks socken. Gaffelglim är idag troligen helt utgången ur den svenska floran. I Artportalen är den senast noterad 2008 i Östergötland och 2010 på Gotland. Den östgötska lokalen besökte jag för ungefär tjugo år sedan, en grustäkt med grundvattensamling nära Varv i Motala kommun, där arten växte i strandgruset. Den gången tog jag några foton som ligger till grund för den idag bifogade akvarellillustrationen.

Ingas insamlade gaffelglim

Bakgrunden till Ingas fynd av gaffelglim i Röks socken kan man läsa om i den Virtuella floran och är i korthet denna:

Gaffelglim var förr vanligare och fanns i odlingslandskapet från Skåne till Uppland men påträffades ända uppe i Norrbotten. Den följde med klöverfröblandningar som köptes in från utlandet och växten spred sig därmed i vallar och odlingar. När importen av utsädet avtog försvann i samma takt gaffelglimmet och arten är idag alltså helt borta. Ingas fynd har därmed blivit till ett intressant naturhistoriskt tidsdokument.

Igår den 1 september fulländades berättelsen i och med att jag fick ett trevligt och givande besök av botanisten Anders Svensson från Kisa, som var på valideringstur runt om i västra Östergötland. Validering, godkännande, av ovanliga arter sker alltid av experter som Anders så att allt i sista änden blir korrekt.

Vi drack en kopp kaffe och samtalade en god stund efter att han studerat och också godkänt en sällsynt växt vid Stora Lund, ett första-fynd för Östergötland - arten borsttåg.

Vi kom att tala om Ingas herbarium och hennes fynd av gaffelglim.

- Jag kan hjälpa dig med det, sa Anders

Och så berättade han om sin kontakt med Åke Ryling på Oskarshamns museum dit han sänt alla herbarium han själv har fått ta hand om.

Botanisten Anders Svensson med Ingas herbarium.

- Jag kan se till att Ingas herbarium också kommer dit. Där kontrolleras hela materialet och digitaliseras, så att det för alltid bevaras och kommer att finnas tillgängligt för framtida studier och forskning.

Vilken bra idé! Ett åtagande kom därmed slutgiltigt att uppfyllas - mitt löfte till Inga att hennes herbarium skulle få finnas kvar och komma till både nytta och glädje. Vilket härligt avslut på en god historia.