Jag har inte fattat det, att min mamma inte finns i livet längre. Ett halvår har gått sedan dess och sorgen kommer över mig, helt plötsligt, med oerhörd tyngd och smärta.
Det är precis som det ska vara men däri ligger ingen tröst, bara stor saknad.
Jag sitter med hennes kamera framför mig och spelar Händels Ombra Mai Fu (Det har aldrig funnits någon skugga) medan tårarna rinner.
https://open.spotify.com/track/1pwe2zL0qMq42sOkDQMiq0?si=w-gunrSlTiaLDbW4iD_nXQ
Kameran "räddades" ur spillrorna, sparades från loppis och soptunna och Ulla gick till fotobutiken och framkallade filmen som satt i. Den visade sig innehålla kort från säkert tre - fyra år tillbaka. Det blev aldrig många tagna vid slutet av livet men de som finns där är mammas. Det känns viktigt att förvalta dem och ta dem till sig.
Några av dem vill jag visa här:
Mamma och pappa till vänster och till höger är Ullas mor Brith med.
Tre av mammas barnbarnsbarn Naemi, Elliot och Alva har lockats att skratta in i kameran.
En fin bild på min syster Gunnel tillsammans med mamma.
Det är väldigt tomt på jorden men i mitt hjärta lever du mamma.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar