I förrgår drog våren in med besked. Himlen var full av gåsplogar hela dagen. Av kacklet förstod vi, barnbarnen Naemi och Alva samt jag, att det var både grågäss, sädgäss och kanadagäss som var på väg norrut. Det var så spännande att vänta ut dem när de närmade sig över oss.
Ännu mer spännande var det uppe på Omberg när vi smög på en spillkråka som satt och hackade bohål i ett stort träd samtidigt som den ropade hela tiden så att det hördes över hela skogen.
Naemis spillkråka. Hon fick låna lite hjälp.
Vid Alvastra klosterruin upptäckte vi häromdagen att en fin murgröna bar frukt. Det låter kanske helt naturligt men sanningen är att här i Östergötlands inland är detta inte alls vanligt. Växten har nämligen "knort om tid" då den inte blommar förrän långt in på hösten och har svårt med att hinna få tillräckligt med sol och värme för att kunna ro hela processen i hamn.
Nu är murgrönans bär snart helt svartvioletta och mogna, färdiga att föda återvändande trastar.
Jag talade med vännen Lars om det igår och han sa att han kände till fruktbärande murgröna från endast någon mer lokal i vår bygd, bl a Ombergs västra sida vid klippstranden av Vättern.
Jag har sett spår av troliga vildsvin vid Stugan vid Tåkern igen. Det var ungefär tio år sedan sist som vildsvin observerades här. E4:an med viltstaket är uppenbarligen en svårforcerad barriär, ty på södra sidan vimlar det av grisar och på norra är de ännu så länge få.
Spåren jag refererar till var ett par bök i backen vid båtplatsen. De liknade inte grävlingens smågropar. De här var långa kraftiga drag genom grässvålen med ett hårt och tåligt tryne.
Limfjordsmusslinger är absolut bäst klassen i mitt tycke.
Jag har en liten last som jag passar på med när hustrun är borta någon dag. Jag älskar musslor som jag äter direkt ur burken; riktig lassar in så där. Anledningen till att jag gör det när jag är själv är att Ulla åt sig led i tidigt skede och inte längre ens står ut med lukten.
När jag satt och tittade på Skid-VM, just den dagen ett svenskt frågetecken, liksom idag, knakade det till i en tand. Den höll som tur var. Jag krafsade fram en benvit liten hårt tingest.
Det var en liten pärla, inte mer än cirka 2 mm i diameter. Den var kanske ett riktigt klipp, men det vet jag nu inget mera om eftersom pärlan genom slarv försvann in i diskmaskinen. Inte blev jag rik på den, men heller inte fattig.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar