Nu sorteras det svagaste ut. När en svår vinter plötsligt slår till hårt och lite långvarigt så sent att våren redan tagit stora steg framåt blir det svårt för en del fågelarter.
Ett kortvarigt bakslag är okej.
Första dagen det snöade och det var ett helt dygn, tog trädgårdens fåglar bara en paus. Men nu är det på fjärde dygnet och vårt äppelförråd är slut. Frön har jag gott om, fågelbordet är välfyllt, men för koltrastar och sidensvansar och framför allt för lite udda arter som svarthättor och rödhakar som börjat övervintra i vår bygd blir det ett nålsöga att ta sig igenom.
Sålunda formas en bygds fågelfauna och det är naturligt och som det ska.
Blåmesen är en tuffing. Den överlever även svåra perioder. Den har en stor bredd i sin livsplan. Den är en s k generalist och opportunist som kan variera mellan fågelbord, spindlar i äppelträdet, egna gömmen, Tåkerns vassvärld och vilda växters fröer.
Den sjunger t o m nästan mitt i värstingvädret.
Och på torsdag ska det visst vända mot mildare igen. Det känns skönt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar