6 juli - Något om vallmo samt "Ruderatmark"- naturnördarnas nya eldorado

.
Jag saxar från Wikipedia:

Ruderatmark (från latinets rudera ruin) eller skräpmark är mark som ofta störs av mänsklig verksamhet. Detta gör att marken ligger öppen, utan täckande växtlighet, under stora delar av tiden. Exempel är upplagsplatser, grusgångar, schaktmassor, hamnar, industritomter och soptippar. Ruderatmarker är bra grogrund för växter som specialiserat sig på kort livscykel och intensiv förökning, sådana växter som ofta benämns som ogräs. Ruderatmarker innehåller inte sällan förvildade trädgårdsväxter och andra för platsen exotiska arter. Vissa former av ruderatmarker är uppskattade av fåglar, speciellt vintertid, då de ofta är rika på vinterståndare.

Möjligheten till säregna fynd på ruderatmark drar till sig naturnördar. Det finns faktiskt botaniker som specialiserat sig på den här typen av habitat, vilka drar land och rike runt och inventerar och kryssar och presenterar den ena nya exoten efter den andra och därmed för alltid får sitt namn med i arkivet.

I min jakt på kamerabilder idag, eftersom jag fått en idé om att presentera våra tre östgötska vilda vallmoarter i bild, tog jag en sväng ner till Öningevägen i samhällets utkant, där ett företag kursade redan i utbyggnadsskedet och lämnade över en stor avskrapad markyta till naturens herravälde.
Jordhögar och avstjälpningsplatser varvas här med glaciärlera och grunda vattensamlingar; en typisk ruderatmark med andra ord.
Vadare rastar här höst och vår, mindre strandpiparna häckar tillsammans med tofsvipor och sånglärkor och en vår sågs t o m en rastande större pipärka.

Nåväl, tillbaka en stund till vallmoerna. 
Eftersom jag i ett åkerhörn nära Sverkerkapellet vid Vättern igår fann ganska gott om den lite sällsyntare arten spikvallmo tänkte jag bildmässigt komplettera med de båda andra, kornvallmo och rågvallmo. De tre arterna är inte så lätt artskilda på blommorna utan istället enklast att bestämma på frukternas utseende har jag lärt mig empiriskt. Så var så god:

Kornvallmon har runda frukter.

Rågvallmon har avlånga frukter.

Spikvallmon har taggiga frukter.

Att jag nu idag har funnit ytterligare en art av vallmo är ett typiskt resultat av besöket på just en ruderatmark. Denna art är hemmahörande någon annanstans i världen och i Sverige egentligen en förvildad och kanske inte alltid välkommen trädgårdsväxt.

Opiumvallmo av av röd fas.

Nu tillbaka till ruderatet. När jag letade efter bra vallmoexemplar att fotodokumentera fann jag inte bara opiumvallmo. Nedan presenterar jag ett par andra typiska exempel på fenomenet.

Fingerborgsblomma, Digitalis, tillsammans med en vildväxande vinranka.

Praktkungsljus.

Riddarsporre - den vilda arten - är en växt som inte är ovanlig längs obesprutade åkerkanter i det östgötska jordbrukslandskapet. Den står emellertid som ovanlig i de flesta floror.