Kjell hör av sig. Han önskar visning till det väldigt sällsynta åkergräset renkavle, som jag har berättat om i min blogg tidigare.
När vi ändå är på plats hänger vi förstås in även sandlostan.
"Jajamensan, vingade skärmfjäll med fint hårig köl", konstaterar Kjell genom luppen. "Renkavle, precis som den ska se ut".
Vi är överens om, Kjell och jag, att fågelskådning och botanik är en bra kombination. Maj och juni fram till midsommar ägnar vi åt fåglarna och resten av sommaren fram till deras återsträck går i växternas tecken.
En nypa renkavle. "Här ser man ju tydligt att axet går mot det violetta", säger Kjell.
Kjell tänker fortsätta sin lilla blomsterresa mot trakterna vid Tåkerns östra strand. Ett förvildat bestånd av ängsnäva vid Hovs kyrka lockar mig måhända något mindre än det nyliga och möjliga fyndet av mjukdån vid Furåsa.
Ergo - dit hänger jag med eftersom jag mig veterligen aldrig har sett mjukdån, trots att jag faktiskt har letat länge bland en myckenhet av pipdån vid Stugan.
Vi finner den lilla grushögen i vägkorset och finner också rosablommande dån på plats. Men där " mitt i spenaten" är vi trots konsulterande av både "Mossberg" och "Kroken" inte helt säkra på artbestämningens riktighet. Kjell tar med sig ett referensexemplar och lovar att återkomma.
Andra åkerkantsväxter är vi däremot helt säkra på. Fårtungan med sin sommarhimmelsblå lilla blomma till exempel. Den färgen gillar jag alldeles speciellt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar