torsdag 20 augusti 2015

20 augusti - Ett "gräsligt" besök hos skugglostan

.
Jag har bestämt med Lars Frölich.
Vi ska åka upp till Omberg. Han vill visa mig några intressanta storgräs.
Det är kanske inte alla som ser och förstår tjusningen. Gräs är väl gräs, eller? Men jag gör det och tycker att det ska bli hur spännande som helst.

Lars har ägnat all ledig tid i sommar åt att ströva omkring i Ombergs rasbranter både på den västra och östra sidan och leta efter rara växter.
Där är bitvis besvärlig till och med farlig och ogörlig terräng och inte många människor tar sig för att försöka. Men Lars hade bestämt sig i år.

Nu lider sommaren och växtperioden mot sitt slut och snart är det över för i år och det var så han tänkte, att visa sina fynd, varav några nya, för någon som förstår att uppskatta prestationen och envisheten.

- Jag tänker visa dig några storgräs, säger Lars. De är alla kända på Omberg sen tidigare men det var ett tag sedan någon gjorde en inventering. Och jag tänker att vi börjar med tre mer eller mindre sällsynta arter, fortsätter Lars, nämligen långsvingel, skogssvingel och skugglosta. Sen har vi två gräs till som vi tar nästa gång, storgröe och strävlosta. Kan de va nåt?

Långsvingeln är den allmännaste av de tre säger Lars. Den finns lite här och var på bergets friska och rika jordmån.

Skogssvingeln är desto sällsyntare och det är nästan bara här på Omberg i Östergötland som den står att finna.

Men Skugglostan! Den du, säger Lars, är så rar att den bara finns på ett par tre lokaler i landet förutom, Skåne, Öland och Gotland. Och den har jag hittat några nya individer av och jag skulle tro att den står att finna på kanske högst ett tiotal lokaler på berget, med mer eller mindre enskilda exemplar, mer är det inte.



Lars visar mig några saftiga exemplar av skugglosta, Bromopsis ramosa.



Skugglostan är svår att skilja från den något vanligare strävlostan, Bromopsis benekenii. Den nedåtriktade utstående hårigheten på bladslidan är en god artkaraktär.



Den 19 augusti, när vi är på plats, har vippan mognat och hänger i ändan på ett nästan två meter långt och slokande strå.

Nu blev jag ett snäpp rikare med ens!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar