måndag 9 februari 2015

9 februari - På jakt efter tidiga vårtecken

.
Eftersom jag känner mig något förkyld igen, för fjärde gången sen oktober, så hoppar jag över simningen i Vadstena, släpper bara av Ulla och kör istället hela varvet runt Tåkern.

Det är en underbar förvårsdag så det känns omöjligt att låta bli att passa på att njuta av tillfället. I lä för västvinden mellan Dags mosse och Omberg går temperaturen upp till imponerande + sju grader och på slätten sjunker snön ihop så att man faktiskt ser det från timma till timma.
Jag ska spana efter tidiga vårtecken har jag tänkt mig, skogsduvor längs vägkanten, en kungsörn i spelflykt över Stora klint eller vårens första grågäss vid Väversunda.



Jag kör medsols och stannar först vid Hovs fågeltorn, där jag vandrar ner över den isiga stigen och kliver upp på översta plattformen.
Isen ligger grå över hela sjön och jag ser inte något spännande. Rävarnas spår löper över skarsnön och försvinner ut över sjöisen. 
En familj med många barn kommer ner med skridskor och spark för en tur på sjön.
Både blåmes och talgoxe sjunger.



Nästa stopp gör jag där Lorbyån passerar under vägen, alldeles innan Kylebergs mäktiga lindallé som välver sig över mig som en gotisk katedral.
Ån går öppen och solen glittrar förföriskt och starkt. En kråka bugar vid vägkanten och slår ut med stjärten i sin trestaviga kråksång. Jag ser inte några spår av utter vid åkanten.

Vid Ramstad stannar jag på bron och spejar längs vägen ner mot Holmen efter berglärkan som jag såg häromdagen. I Artportalen är den rapporterad så sent som igår men idag hittar jag den inte.



Jag kör vidare västerut.
Väversundamaden är öppen och solbelyst. Tuvor av gult gräs sticker nu upp ur snösmältorna och bäcken från Omberg är öppen och blåglittrig. Jag spanar efter grågäss men än är här tomt och inte en endaste varfågel har jag sett denna milda vinter sitta i videbuskagen.
Ute över vasslanden ser jag skördaren vagga fram och uppe vid gården ligger stukor av nyskördad vass som ska bli till tak i Danmark.



Snart är jag varvet runt utan några anmärkningsvärda vårtecken, så ännu dröjer det uppenbarligen någon dag ytterligare men knappast så mycket mer, skulle jag tro, ty hela veckan har utlovats att bli mycket mild.
På storåkern under Skedet sitter två havsörnar. En ljushuvad gammal individ med guldgul näbb och en ungfågel, mörk och blånäbbad.
Alltid något, tänker jag tyst!  Så får man inte tänka! Inte när det gäller örnar, men nu har jag ju inte bara tänkt utan till och med satt det på pränt. Så märkvärdigt det har blivit.

2 kommentarer:

  1. Hej,

    en vårlig utflykt i Tåkernbygd sedd från min horisont i digital tappning har absolut sina förtjänster.
    Känner igen gångstigen ner till platsen Hovs fågeltorn, besökt för allra första gången i augusti 2014.
    Det regnade ihärdigt så jag kokade torrskodd mitt kaffe på nedre etaget och mådde förstås som en prins. Mycket knölsvan på vattnet. Över vassarna bruna kärrhökar. En lärkfalk i en björktopp.
    Alltid fröjd och en njutning ta del av dina betraktelser i det kärt naturnära.
    God, vacker vår!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Thord och välkommen igen. Det börjar väl våras snart på riktigt och med oåterkallelighetens åtekommande längtan.
      Ännu fanns inga brunhökar eller lärkfalkar på plats. Men snarare än förstått.

      Radera