En fluga surrar innanför fönstret i ateljén. Jag vet inte vad för sort men ett litet vårtecken är det i varje fall och detta lilla liv får mig att längta efter en paus i korpmåleriet och att ge mig ut i naturen, så jag åker hem till Ulla och dotter Karin, som tar helg hemma hos oss, och föreslår en vårspaningstur ner mot Tåkern.
Vädret är mycket vårlikt, inte bara milt utan nästan helt utan bygdens envisa västvindsdrag.
På Dags mosse huserar en grupp nyanlända björktrastar och när vi tittar närmare på den flocken finner vi också tio starar; ett första riktigt vårtecken är därmed på plats.
All is är borta på rättöversvägen mellan mossen och Gottorp, så nu är det betydligt lättare att köra än tidigare, men skitigare.
Ute på den framsmälta höstvetegrönskan utanför Stugan hittar vi små flockar av grågäss, alltid i täta partnerskap, och således är ett av de främsta Tåkernljuden på plats redan i februari.
Trettiotvå tofsvipor tar höjd och försvinner vidare mot norr.
Vi parkerar vid Ramstadsbron, där åvattnet strömmar friskt och skummande, för att vandra vidare ner mot Holmens vägkrök och spana efter ytterligare vårtecken.
Karin har svårt att hålla igen på promenadtakten och försvinner allt längre framför oss.
På den kolsvarta blötjorden skrämmer hon därmed upp ett gäng tofsvipor som tar höjd och försvinner vidare mot norr, så att jag nästan missar dem, men i sista stund får jag upp kameran för dokumentationens skull.
- Jag såg de vita magarna, säger Karin, då är det väl tofsvipor.
Hade hatten varit på plats hade den åkt av enligt en numera nästan sjuttioårig tradition
Från söder, alldeles under Ombergs sydspets hör vi den avlägsna klangen av sångsvanar eka över bygden. Ljuden närmar sig och svanarna passerar oss vägvandrare för fortsatt färd mot norr.
I björkraden vid Holmens dämme sitter en rovfågel som jag inte blir riktigt klok över. Det är långt avstånd och tuben är hemma, så jag kliver ur bilen och tar stöd mot biltaket för bättre stabilitet.
Jag upplever att den är för ljusbeige och lite för långstjärtad för ormvråk så min främsta kandidat är ung duvhök.
Men snart lyfter fågeln och flyger ut på jakt över höstvallen. Den visar sig bli till en ung blå kärrhök och den tvättvita signifikanta övergumpen lyser pedagogiskt i grådasket. Ingen direkt vårfågel är det förstås utan mera en övervintrare, men i vilket fall är den en fin avslutning på vår lilla vårexkursion.
Således kan jag konstatera att våren verkligen är på gång!
*
Nu är det kväll, klockan är 20:00 och det snöar för fullt. Aldrig kan man vara helt nöjd. Men å andra sidan fick jag just en fiskleverans som balanserar upp känslorna. Lena kom direkt från sjön, Vättern alltså, med en lax på drygt fyra kilo och en röding på 1,3 kg, allt urtaget och klart, så nu har jag tvättat fogsvansen och kapat lax i tre längder: A, för laxsoppa (framdelen med huvud) B, gravad lax ( mellandelen) samt C, bakdelen ( för lax i ugn till påsk). Det var, för att förklara, nödvändigt med sågen, en lax på över fyra kilo är stor, större än ett frysskåp, d v s cirka 80 cm.
Rödingen kommer att serveras ungstekt vid morgondagens middagsbord. Mums!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar