Efter den vädermässig bedrövliga förmiddagen far jag vid lunchtid iväg till galleriet i Linköping för att leverera den oljemålning som ska bli till vernissagekort. Det underlag jag har sänt per mejl tidigare duger inte visar det sig, varken skärpa, vitbalans eller färgåtergivning är nåt att ha, så egentligen är det bra att det varit omöjligt att måla idag, nu får jag annat viktigt ur händer och tankar.
Men skam den som ger sig så lätt. När fronten från norr passerat, molnen med ens lättat och resan till Linköping tur och retur är överstånden är klockan fyra och jag far tillbaka ner igen till Stugan för en ny sejour med några timmars måleriska ansträngningar i pinvinden. Alltid blir det väl något, tänker jag tålmodigt.
Nu blir det förstås inte så mycket av det hela kommer det att visa sig, ty jag fastnar redan på trappen.
Studier av en ung lärkfalk under insektsfångst.
Nordanvinden rister hårt och ryckigt i trädgårdens aspar och mängder med flygfän, nattsländor mest, följer med i vinden och tumlar runt över åkern.
Detta har en ung lärkfalk uppenbarligen upptäckt och nu seglar den runt i vida svängar och fångar av det småttiga.
Efter några varv sätter den sig i lä, obekymrad om mig, som en skugga i motljuset, inte mer än tjugofem meter bort, nära dasset.
Sen ut igen, ett par varv, först ända bort till vägen och därefter långsamt och liksom smygande tillbaka i motvinden varvid den snappar till sig den ena insekten efter den andra.
Ännu tre timmar senare när solen försvinner bortom Omberg är lärkfalken kvar. Jag ser den sitta i silhuett på en gren när jag åker iväg hem.
Nu dansar ett gäng ladusvalor runt framför fågeln men dem ägnas ingen uppmärksamhet. Kanske blir det för ansträngande. Det är smårätter som gäller idag.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar