Jag sitter på stugtrappen och kisar mot väster, över buskarna och bort mot Omberg, som grånar i sommarkvällens fuktiga dis.
Jag tänker på ingenting, eller möjligen ändå på att sommaren håller på att övergå i höst, när jag plötsligt hör ett väldigt bekant läte:
Det är ett gnälligt jamande "gäääk-gäääk-gääääääääk-gääääk".
Men trots att jag spanar allt vad jag orkar upp mot den bländvita himlen så ser jag den inte. Och mötet blir aldrig mer än dessa knappa femton sekunders upplevelse. Men ibland räcker det så, blir till och med fulländat just därför.
Det har blivit ganska många möten nu och alla olika, och detta är således ännu ett - med pilgrimsfalk vid Stugan.
Inlägg
Jag får starka längtans associationer till skärgården när jag någon sällsynt gång hör pilgrimsfalkens lite kärvt brackvattenbestänkta, kacklande läte, ffa trutlikt i uttrycket. I mina öron.
SvaraRaderaAnalogin är bra: flyktigheten i ett pilgrimsmöte med kortheten i en sommar som en gång djupt ner i barndomen upplevdes evighetslång, men perspektiv, proportioner och tilltagande ålder förändrar upplevd tidsuppfattning på ett sätt som både överraskar och oroar.
Jag får starka längtans associationer till skärgården när jag någon sällsynt gång hör pilgrimsfalkens lite kärvt brackvattenbestänkta, kacklande läte, ffa trutlikt i uttrycket. I mina öron.
SvaraRaderaAnalogin är bra: flyktigheten i ett pilgrimsmöte med kortheten i en sommar som en gång djupt ner i barndomen upplevdes evighetslång, men perspektiv, proportioner och tilltagande ålder förändrar upplevd tidsuppfattning på ett sätt som både överraskar och oroar.
Thord Wiman
Jo Thord,
RaderaJag var tvungen att ta din kommentar den här vägen, att "klippa ur och klistra in". Hoppas att du ursäktar att det står under min egen bild.
Jag håller med om det trutlika i pilgrimsfalkens läte, ett kärvt klagande.
Övriga kopplingar du gör finner jag mycket tänkvärda. När man skriver är man ju själv ofta inte medveten om alternativa tolkningar och associationer. Tack för din spännande analys!
Gebbe