9 juli - Fortsättning från igår, Annorlunda tomtfåglar

.
Jag fortsätter min berättelse från igår, vilken handlar om märkliga fågelupplevelse från vår trädgård mitt i villasamhället i Ödeshög.

Under fågelsträckets höjdarveckor i början av maj var trädgården en dimmig morgon alldeles full av sjungande rödstjärtar; en annan lika dimmig majmorgon var det istället rörsångare som satt i häckarna runt om husknutarna och sjöng så det vibrerade. Detsamma har förstås hänt med både svartvita flugsnappare och framför allt rödhakar.

- Gunnar, kom! Skynda dig, sa Ulla en midvintermorgon när hon drog upp rullgardinen i sovrummet.

I den blåkalla snön kom ett gäng rapphöns traskande på rad. Jag tror att jag minns att de var ett tiotal och de hade siktet inställt på ett stort tuijabuiskage som stod lutat mot väggen i söderläge. Där kröp de under och vilade resten av förmiddagen innan de sedan gav sig iväg mot okända äventyr. Det har aldrig hänt därefter och numera är rapphönsen i stort sett borta från bygden, åtminstone från närområdet.

En majmorgon hoppade en blåhakehona omkring vid komposten och vid samma kompost har jag midvintertid haft svarthätta två gånger.

När vårt hus var alldeles nybyggt, det var våren 1980, var hela kvarteret och mer därtill en enda stor byggarbetsplats, och uppenbarligen en oemotståndlig plats för mindre strandpipare. Minst två par häckade under ett par år på de blottlagda ytorna i området och ungarna sprang omkring ända inne på vår tomt.
Jag njöt varje vår de där åren av strandpiparnas ljudliga spelflykter men min granne Lasse sa, troligen ändå mest på skämt, att han tänkte skjuta dom där fåglarna om de skulle fortsätta väcka honom om morgnarna i förtid. Snart nog var området dock alltför välbebyggt för mindre strandpipare.

En dag i maj för säkert tjugo år sedan passerade en brun glada rakt över tomten och många andra rovfåglar har jag sett: sparvhök förstås, men även duvhök, pilgrimsfalk, tornfalk, jaktfalk, ormvråk, bivråk, fjällvråk, fiskgjuse och havsörn.
Därmed har jag säkert glömt några ytterligare men brungladan tar nog priset ändå.

Den allra märkligaste fågelupplevelsen från tomten i Ödeshög ägde rum en varm sommardag för kanske femton år sedan.
Vi var ute i trädgården hela familjen eftersom vädret var så ljuvlig denna eftermiddag.
Plötsligt såg jag en fågel närma sig på himlen söderifrån på kanske femtio meters höjd. Jag trodde först det var en and eller en skarv, storleken och vingföringen var snarlik. 
Den kolsvarta fågeln närmade sig snabbt och passerade i perfekt profil. Det var en orrtupp!

Varför i hundan, skulle Emil ha sagt, genomförde en orrtupp dylika flyttningsmanövrer mitt i sommaren; flyga rakt ut över den vida Östgötaslätten? Siktet verkade vara inställt mot Omberg. Man kan verkligen undra vad det är som driver en ensam fågel att ta och genomföra sådana beslut. 

Oftast är det slumpen som avgör vad man ser eller inte. Som den där svettiga augustinatten ett år då jag sov med fönster och balkongdörr öppna och vaknade av ljud från havet.
Mitt i natten passerade nämligenett stort gäng tärnor på  väg söderut över landet. Där fanns både fisktärnor och säkerligen silvertärnor samt mera lättbestämt ett stort antal kentska tärnor.

Nu är inte allt kristallklart, ens för mig, det vill jag säga i sammanhanget. Det mesta missar man naturligtvis - alla härfåglar, biätare, aftonfalkar, stortrappar, gåsgamar, rödhuvade dykänder, sammetshättor, rödhuvade törnskator, vitnäbbade islommar och kungsfågelsångare har hittills, eventuellt, passerat utan min vetskap. Ty så är det förstås, att nästan allt kan hända och faktiskt händer utan att man har den blekaste aning om det.

Och ibland blir man ställd.
I häcken för någon dag sedan såg jag en sångare. Det finns ju många att välja på just nu när ungfåglarna börjar röra på sig. Jag tänker på lövsångare, trädgårdssångare, ärtsångare, törnsångare med flera arter.

Den här var enfärgad grå, så där som fåglar kan bli i ett snabbt förbiflyende ögonblick bland blad och skuggor; inget märkligt så långt alltså.
Det var bara det att jag såg hur den knyckte på stjärten med liksom långsamma och regelbundet pumpande sänkningar.

- Vad sjutton är det där för en sångare, ropade jag retoriskt till Ulla som satt i solstolen bredvid mig, men i samma stund var fågeln borta igen.

Den frågan kommer aldrig att bli besvarad. Bara den som vet lite mer om fåglar än vanligt  förstår vad jag menar och vet att det där med stjärtrörelser är viktiga grejer när det kommer till fåglar, framför allt hos sångarna.
Som sagt - ibland blir man ställd.

Tillägg den 18 juli.
Min trogne läsare "Ölandsvännen" har i kommentar nedan kommit med ett för mig nytt men uppenbarligen mycket gångbart förslag till vad det kan ha varit för sångare som jag såg i häcken.
Läs vår korrespondens nedan under kommentarer.