..(Ett härligt foto taget av min dotter Hanna under konstrundan 2010)
.
Apan i mig vill annorlunda men nu kommer jag inte undan längre. Drömmandet och fjärrskådandet är över. Apan är den till vänster.
.
Min revisor har nämligen gett mig en sista respit till torsdag att ta tag i den ursvenska plikten - envars rätt att fritt få deklarera.
Ja, egentligen handlar det förstås för min del bara om att sammaställa underlaget. Men det känns som nog så plågsamt.
När det kommer till sådant är jag nämligen tämligen lat och en slarver. Det beror på absolut ointresse. Inte så, att jag inte vill betala min skatt. Det vill jag faktiskt gärna göra, men allt runt det däringa, är så mördande tråkigt att jag hela tiden hellre gör andra saker och så skjuter jag eländet framför mig så länge det går. Och nu går det alltså inte längre..
Jag vet att jag på fredag - när allt är inlämnat och klart - kommer att dra en stor suck av lättnad. Det blir det sista nödiga yttre betinget innan jag tänker ta lite sommarledigt.
Men än är jag förstås inte riktigt där.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar