.
Jag sitter i plastvilstolen. Med stugans eftersolvärme brännande på ryggen. Solen själv har gömt sig bakom de stora asparnas prasslande lövmassa. Små glimtar, blixtar, av ljus, sipprar igenom till ett sommargitter som sticker mina ögon.
Jag har just klippt gräset. Det har gått bättre idag trots att det var över en vecka sedan sist. Det saftigaste har försvunnit och ersatts av en torrare, gulare gräsgrönska.
Jag är lite svettig men myggen har ännu inte hittat mig. Jag tror att väggens solvärme förvillar dem.
.
Stararna flyger i formation nu. Täta bollar med brunare färg.
Även brunhökhonan gör långa utflykter; de allt större ungarna kräver mat.
Jag ser rådjur, förstås. Och harar. Flera stycken.
Bland dikesrenens hundlokor ser jag minst två buskskvättor på vägen hem. Men inte en enda törnskata. Ännu har jag över huvud taget inte sett någon sådan i år. De var samma sak förra året. De är verkligen på väg bort ur vårt landskap.
.
Sommaren är mogen och tät. Grönskan knappast genomsiktig. Fågelsången är snart över. Men jag hörde en svartvit flugsnappare sjunga även idag. Men det var nog sista gången för i år.
Den hane som kom till vår trädgård i Ödeshög runt den tjugonde maj, gav upp sin sång förra veckan. Den lyckades aldrig fånga uppmärksamhet från någon hona. Inte så egendomligt eftersom det var andrahandsprioritet därvidlag. Den hade sitt huvudsakliga intresse en bit bort. Där ligger nämligen redan förstahandsvalet och ruvar ut hans ungar.
Allt var bara en extra chansning innan allt är för sent.
Det troliga är nämligen att chansen aldrig återkommer.
.
.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar