4 juni - Trött sångare

.
Jag sitter i gömslet ute i vasskanten längs spången från fågeltornet vid Tåkern. Det är varm sommarkväll och luften är förtätad av stämning och fjädermyggor.
Ladusvalorna häckar här inne i det kvava. Honan ligger förtroligt stilla och ruvar bara någon meter bakom min rygg och hanen sitter och småsjunger från en vassvippa bara någon meter framför mitt ansikte där jag står lutad ut mot ljusspaltens öppning med kikaren och spanar in livet från en vassvärlds stillhet.
.
Där ute på betet går grågässen med alla sina ungar bland korna, viporna gnäller över ibland alltför djärvt förskingrade dunungar på äventyr bland starr och smörblommor.
Solen är skarp och ungarna kringgärdas av lysande dunglorior.
.
Framför mig blänker en yta klarvatten fylld av gäddnate som just gått i blom. I kanten växer smalkaveldun och där inne ser jag en sothöna på bo. Hon nickar med huvudet, plockar fjädermyggor med sin elfenbensnäbb sträcker sig efter en rörbagge på ett strå och släcker sen det röda ögat totalt obekymrad eller snarare omedveten om min närhet.

Jag sitter och väntar på att vassångaren som upptäcktes här i går kväll ska börja sjunga. Förhoppningsvis är den ännu kvar. Under tiden nöjer jag mig gärna med ett par rörsångare och ett par sävsångare, sävsparvar, skäggmesar, rördromar och seglande brunhökar, fisktärnor och skrattmåsar.
.
En mycket trött vassångare; nyanländ och dessutom en veritabel "nattsuddare".
.
Plötsligt börjar det surra.
"rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr"
Vassångaren har börjat, men på baksidan av gömslet.
Jag smyger ut och ställer mig att lyssna.
Ännu är den lite loj och sången - det "eviga" surrandet på en ton - klipps av tvärt och ofta.
.
Den sitter så väldigt nära. Bara några få meter framför mig men ändå väl dold i den täta vassen.
Jag vänder och vrider mitt huvud och till slut upptäcker jag fågeln.

Oh, den verkar trött. Den är nyanländ efter en lång resa och en nattsångare, en "nattsuddare", som vänder på dygnet och nu vilar den sitt huvud mot ryggen och näbben pekar uppåt. Ögat är mest en svart springa som kläcks till liv då och då samtidigt som gapet öppnas och sången väller fram.
Den vickar på huvudet i sidled och sången faller och stiger i styrka. I halsvecket framträder ett mörkt och fjäderlöst parti som liksom vibrerar när sången pågår. .

Vassångaren är en sällsynt och ny fågel i Sverige. Den har hittat till Tåkerns stora vassfält sydostifrån och har sedan ett årtionde varit årsviss här med långsamt ökande antal. Utvecklingen på andra sidan Östersjön är ganska explosiv och utsikten för arten att definitivt etablera sig som stadig häckfågel i vårt land ser mycket gynnsam ut.

Förra året räknades drygt tio sjungande hanar in och flera par häckade i sjön. Under ringmärkningen vid Tåkerns fältstation fångas numera ungfåglar årligen. Arten har påbörjat en ny och förhoppningsvis långsiktig etablering - det har jag lärt mig med åren - inget står stilla i naturen.

.