Det var igår, på hemväg från käre vännen och svågern Stig-Oves ljust sorgliga och väldigt personliga begravningsakt i Bankekind, i en kyrka och ett församlingshem till bredden fylld av släkt och vänner, som vi körde hemåt längs E4:an, uppfyllda av tankar och reflektioner som alltid efter ett slutgiltigt farväl .
Till minne av Stig-Ove. Foto - Jenny Seger.
Det blev en långsam färd i det besvärliga vädret. Vinden låg på hårt från öster och tät yrsnö ringlade sig som plågade maskar över asfalten och myllret av små flingor suddade ut alla skarpa konturer mot fjärran; trafiken försvann i snöblint dis. Det gick i försiktighetens anda och nästan alla trafikanter respekterade sammanhanget. För oss blev även själva långsamheten på något sätt betydelsefull.
Jag bad Ulla ta ett foto genom vindrutan. Det kanske kan vara bra att ha som underlag, tänkte jag, till ett akvarellexperiment kanske.
*
Idag på morgonen, innan frukost, kikar jag nyfiket ut genom köksfönstret. Hur är läget? Blir det snöskottning igen, för femte gången denna rejäla vinter.
I snödrivan under fågelmatningen är det ännu tomt sånär som på rödhaken. Otroligt att den klarar sig i detta ihållande och hårda väder, tänker jag även denna morgon efter en ny köldhård vinternatt. Utan ständig påfyllning av fågelfrö och sönderstampade talgbollar och äpplen hade det säkert varit kört.
Skisser från morgonen. Rödhaken knixar och niger. Den finplockar av det småttiga.
Rödhaken ser så liten och främmande ut bland sparvar och koltrastar. Märkvärdigt tuff, kan den i sin litenhet ta för sig även så, men den föredrar solituden som ges under tidiga mornar och sena kvällar. Vi håller tummarna varje ny morgon för att den ska klara sig hela vägen genom bistervintern. Fågeln ger fågelmatningen en ny mening i år.
Jag skissar några snabba drag, sen går jag ut och skottar och hinner precis lagom få undan allt innan kommunens plog kommer och kör bort högarna jag har lagt upp. Är det färdigt så?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar