Efter en härlig och vacker vinterdag, med OS-skidor, solig promenad vid Höje på Omberg så avslutar jag dagen med ett kvällspass på Tåkerns is.
Solen har gått ner, klockan är en kvart över fem och ett turkosgrönt skimmer ligger över Ombergs val. Mot det reser sig ett grått mörkt dimmoln med kondens från Vättern. Idag har sjön rykt rejält och jag tror det kan vara nära att delar lägger sig i natt. Att det skulle kunna bli is över hela sjön är väl ändå inte troligt. Men det är kallt ordentligt.
Jag är ensam ute och har stavar med mig, för mellan drivbildningarna som sträcker sig diagonalt ut framför mig finns hala isfält täckta av ett centimeterdjupt lager av lätt pudersnö. Den packade snön under skorna morrar som arga hundar och stavspetsarna skriker som ilskna vipor. Alltemellan smäller det till i istäcket under mig och sprickorna dånar iväg som långskott bort mot fjärran. Isen är tjock och helt bärkraftig, kanske t o m för en elefant om så vore.
Känslan är mäktig och känd, så här har jag vandrat många vintrar och kvällar. Det är något alldeles speciellt.
Kylan biter i kinderna. Jag har fällt upp kragen högt. Det av kylan frambringade näsdroppet, kondens, fryser snabbt till is och mina tummar kalldomnar i de alldeles för tunna handskarna medan låren svider i tunna jeans och inget mer under. Men, det är inte synd om mig. Jag visste det väl och jag tänker inte stanna längre än möjligt, bara ta mig fram och tillbaka till vasskanten där på andra sidan isviken.
Jupiter gnistrar rakt över Naturum Tåkerns vackra byggnad i skogskanten.
Medan jag vandrar kommer mörkret; det är blåviolett och stjärnorna tänds. Ja, man säger så, men det är under Jupiter jag går min väg. Vore jag ute en stund ytterligare hade jag även kunnat få se både Mars och Saturnus, de ligger nämligen alla på rad just nu.
Men jag börjar bli kall. Jag måste tillbaka.
När jag sitter i bilens sköna värme och har kommit en bit på väg hemåt, noterar jag att temperaturen som djupast når 22 minusgrader. Det är vi Överby gård vid Tåkern. Det får bli mitt nya rekord för säsongen och mig.
Vilken vinterkväll! Den kommer man att minnas.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar