Rundturen går från Ödeshög, via gamla Riksettan söderut förbi Vida Vättern, Girabäcken och fram till Getingaryd, där vi svänger upp på grusvägen uppför det branta bergfallet till Kleven. Där rastar vi till kaffe, kakor och ostkaka i underbart sommarväder, 18 grader varmt med ljumma sydvästvindar och makalös utsikt. Jag lämnar en bunt konstrundebroschyrer, ty hit kommer mängder med besökare som jag vet är sugna på att åka vidare till Ombergsbygd under Kristi himmelsfärdshelgen.
Sakta far vi därefter mot hemmet i Ödeshög på vindlande gamla grusvägar mot norr i etapper: Porsarp, Holkaberg, Munkeryd, Gyllinge, Krokek, Stavreberg, Stava, Råssholmen, Siggeryd och Gumby - vilka namn och vilken väg! Låt mig säga redan här att cykel förstås är bäst, men med ålderns och skröplighetens rätt tar vi ändå bilen.
Bitvis far vi längs färdvägar så gamla att man knappt kan förstå, genom generationer av hålvägar, eriksgator, krigsvägar, rövarvägar, kärleksvägar och riksvägar, där många gamla svenskar av känd och okänd storhet och andra, härjande danskar till exempel, har farit fram precis som vi idag, fast oftast i betydligt beskedligare tempo även om vi mestadels stånkar oss fram på låg växel och tomgång, för ...
... det är ju så vackert. Det vackraste som går att se och uppleva i frågan om natur och landskap. Vet, att just här, i denna bygd, finns ett av Sveriges största sammanhängande ängs- och hagmarksområden; ett alldeles unikt och gammeldags brukarlandskap som ännu sköts och vårdas med stängsel och djur på beten.
Blomster- och lövprakten är svår att ta in. Den är gudomligt rik och praktfull och det blir nästan löjligt att försöka sig på en beskrivning i text och bild. Jag passar helt enkelt och låter allt vara ifred från bloggbeskrivning och uppmanar istället er alla till det självupplevda. Området finns ju här, vägarna, hagarna, blommorna och fåglarna. Passa på! Nu är tiden!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar