Min äng hemmavid har kommit några år längre än den vid ateljén och utvecklingen är fantastisk. Gullvivorna är nu så många att jag med gott samvete kan plocka in små buketter. Fem till tio stjälkar räcker bra och får doften att sprida sig mjukt över hela köket.
Nedan är en sådan liten gullvivebukett på köksbordet, hämtad från vår egen vackra lilla äng.
Lägg märke till de två olika varianter av gullviveblomma som finns i alla naturliga bestånd. De med pistillen längst fram i kronpipen, Nr 1. och de med ståndarknapparna längst fram, Nr 2. Detta för att arten kan ta hjälp av pollinerande insekter med korsbefruktningen. Kolla gärna dina egna gullvivor!
Våra sparsmakade odlingarna tar sig endast sakteligt i vårens relativa kyla och avsaknad av regn. Men maskrosorna frodas på grusgången till trädgårdslandet mer än man ville önska. Det är vackert ändå.
Inne i ateljén blommar det också. Mina kaktusar i skylten som jag försöker få att blomstra till konstrundan, tycker att den är för sent lagd i år, avhängig Kristi himmelsfärdshelg som den är, och har slagit ut i förtid. Vackert så det förslår!
Mina vackra kaktusar i blom!
Förra sensommaren stoppade jag en fruktskida av växten buskvicker i min ficka under ett besök i Ombergs branter. Möjligen inte helt tillåtet, men ganska oskyldigt anser jag. Där var fyra små brunsvarta ärtor i skidan, vilka har fått ta vinter i mitt kylskåp sedan dess, för att sedan komma ner i jord för en månad sedan.
Planta av buskvicker.
En ärta grodde av de fyra och den har nu vuxit upp till en decimeterhög liten planta med små vackert rundade gröna blad. Jag har satt ner en liten kvist för att den ska kunna slingra sig uppåt. Som vuxen blir den mer än meterhög med otroligt vackra små karminröda ärtblommor. Jag får väl se vart det tar vägen och om den ens kommer att överleva. Ut ska den väl så småningom, har jag tänkt.
Annars är det ju så, att mitt omfattande och ambitiösa oljemåleri tar det mesta av min kraft och tid. Det är full satsning ska ni veta, och arbetet är ständigt närvarande, tyvärr lika mycket när jag försöker sova. Det är fjorton dagar kvar nu tills allt ska vara färdigt. Därefter ska jag vila och umgås med hustrun som den senaste tiden inte har träffat mig så ofta varken fysiskt eller mentalt, om ni förstår hur jag menar.
Konstnärspartnerns dilemma!
Anonym kommentar: "Härlig levande beskrivning av dagsläget. Ser fram emot DAGEN K rundan".
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar