Att jag har mistlar som växer på äppelträden i min trädgård här i Ödeshög, Östergötland har jag berättat om tidigare. Ursprunget är mistelbär från Västmanland som jag sådde in med början för snart tio år sedan. Av alla hundratals försök genom åren finns det nu en handfull individer som klarat groning och överlevnad och frodas hos oss.
Gror gör de flesta bären men flaskhalsen att klara för de de små groddskotten verkar vara den första vintern och nästkommande vår, då värdväxterna för det mesta lyckas motarbeta fortsatt etablering och på något sätt svälter ut parasiten.
Inte visste jag innan att misteln är skildkönad, d v s att hanar och honor är olika individer. Enbart tur är det därför att jag i en astrakan har fyra olika exemplar med olika kön vilket gjort att jag de senaste tre åren har en hona som ger frukt. Också i år får jag alltså gott om mistelbär - om någon nu vill försöka.
Jag visar i bilder hur könsskillnaden ter sig just nu i slutet av augusti.
Hona med omogna bär.
En hane.
För några somrar sedan överraskades jag av ett stort bladsläpp, så att gräsmattan under mistlarna blev alldeles full av blad. Numera har jag lärt mig att förstå att detta är helt naturligt och en viktig del i processen. Det är de tvååriga bladen som släpper, helt naturligt, så att ljus och luft får tillträde in i mistelns tätnande bukett.
Naturlig bladfällning hos mistel.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar