5 juli - Naturstudier i ruskväder

.
Det har vi sagt många gånger Ulla och jag, att"det finns inget dåligt väder ...". 
Jag blev sugen på en promenad i regnkläder någonstan och Ulla var inte sen att hänga på devisen att leva upp till.

- Jag grejar kaffet, sa hon direkt.

Så har man hunnit en bra bit tillsammans i livet.

Vi åkte till Isberga naturreservat med målet att kolla upp hur det var med luddvedelns blomning. Alla skäl kan vara goda skäl och egentligen var det nog mest en längtan att få komma ut förstås som drev på.

Vinden friskade i ordentligt från sydväst och regnet, som var smått och tätt, piskade ansiktet med  vassa nålstick, men vi var varmt klädda och under regnställen blev man nästan svettig.

Vi hittade skydd från nyfikna kor, där gamla igenvuxna grusschakt och kraftiga enbuskage ordnade en trivsam läplats, lämplig för en fikastund, åt oss. Så behagligt mitt i alltihop var det, att vi båda till och med kunde ha tänkt oss ryggläge för en stund.

Luddvedel.

Alldeles intill oss stod ett lågvuxet exemplar av luddvedel, en av Östergötlands riktiga raritetsblomster. De ljusgula blommorna hade gjort sitt och rostbruna baljor var på gång insvepta i skyddande ludenhet. Jag blev dock lite undrande över att endast denna individ hade gått i blom just här. Flera andra plantor fanns runt omkring men uppenbarligen ännu på tillväxt. 
Harmynta, getväppling, axveronika, darrgräs och många andra växter bildade en skön bakgrund under vår fikapaus.

Färgkulla.

Vi gick en sväng bort mot backsvalekolonin, men där var det idag väldigt tyst i regnet och den byiga vinden. 
Överallt i grusbackarna stod färgkulla i lysande höggula bestånd väldigt vackert.

Och plötsligt, mitt ibland de gula, stod tre annorlunda exemplar framför mina ögon. Det var blekt gula och något mindre gröna i bladverket. Jag dokumenterade dem med foto och har efteråt gjort en första kontroll av möjligheten till hybrid mellan de två arterna färgkulla och åkerkulla. 
I Östergötland finns inget sådant fynd någonsin angivet.
Enligt artdatabanken finns endast två fynd från Öland och ett möjligt fynd från Uppland upptaget.

Nu vet man aldrig med sånt här, hybrider är ofta ovanliga men naturlig variation stor. Allt måste utrönas bättre och jag kommer att åka tillbaka för att hämta hem ett beläggsexemplar för fortsatt forskning. Men tills vidare sticker jag väl ut hakan lite och förslår att jag har påträffat ett möjligt exemplar av hybriden färgkulla x åkerkulla för första gången i Östergötland. 
Sen få vi se.

Senare tillägg:

De beläggsexemplar jag samlade in och pressade den här dagen har äntligen nått hamn. Nu i mars 2022 fick jag besked av Kjell Antonsson via mejl, att de har varit i Lund och träffat botanikern Torbjörn Tyler, som klassade dem som blott ljusa varianter av ren färgkulla - inget annat. Detta får man ta trots att både Kjell och jag trodde annorledes.

Nu kommer de att sändas vidare till Naturariet i Norrköping för att ingå i samlingarna där. Alltid något sa hönan! (Gjorde hon verkligen det?)

Sandlosta.

Säker är jag däremot på att jag har funnit ytterligare en lokal för det nya gräset sandlosta. Det är ett par år sedan nu som jag fann det första för Östergötland nära min Stuga vid Tåkern och utvecklingen verkar klart ökande, med möjliga framtida problem för jordbruket i länet.