Det finns alltid mycket att upptäcka och uppleva på Öland. Den här gången blev det en blixtvisit under fyra dagar med bostad alldeles centralt i Borgholm genom vännen Franks oerhört hjälpsamma försorg.
Nyligen anlända firar vi en semesterafton i lugn och ro mitt i Borgholm.
Sol och bad, dock i begränsad omfattning blev det förstås under det heta sommarväder som drog in från öster. En målarutflykt norrut längs Äleklintas vackra kust till Sandvik samt en tur ner till Naturbokhandeln i Stenåsa för inköp av en ny lupp, eftersom den gamla förkommit, även om just detta tyvärr bara blev till en restnotering och beställning.
Akvarellmåleri i lätt manér vid Äleklintas vackra kustlinje.
Dessutom en vandring i Halltorps Hage med målsättning att leta efter ekoxe, ekbock och läderbagge vilket emellertid inte heller gav önskat resultat.
Halltorps hage är en underbar oas mitt i det turistiska, nära golf och bad vid Ekerum mellan Färjestaden och Borgholm.
En sval lövdjungel med enorma ekar, märkta av ekbockens larvgångar.
I området finns generöst handicapanpassade spänger och gott om vilsamma bänkar för kontemplation.
Gott om turister var det på Öland och i Borgholm men vi höll oss på vår kant väldigt ordentligt och vi upplevde att man överallt vidtagit extra åtgärder i stor omfattning för att begränsa Coronssmittan i detta täta turistghetto, ett duktigt jobb!
Jag letar resultatlöst efter foton från Borgholms båtliv men finner att detta foto av statyn vid hamnparken är det enda i närheten. Och det beror endast på kajan på flickans huvud. Den satt där och drack vatten.
Jag kan inte låta bli att fundera över alla dessa enorma lyxbåtar vid kajplats i Borgholm, var och en med värde säkert mellan 5 och 15 miljoner. Aldrig har jag heller sett så många lyx-och sportbilar av olika men onödigt slag.
De ekonomiska skillnaderna mellan människor i vårt land av idag är större och värre än någonsin känns det som och jag känner mig bedrövad över den sanslösa vrållyx som några lever i medan andra i vårt land får kämpa för sitt dagliga liv. Detta är inte det Sverige jag älskar.
*
Jag bestämde möte med botanikern Ulla-Britt Andersson ute på Ölands Stora Alvar.
Skönt då, att få skingra dystra tankar med en tur på Ölands Stora Alvar, ett unikt Världsarvsområde, tillsammans med en Ölandsbotaniker av rang. Jag ringde nämligen strax efter ankomst helt improviserat till Ulla-Britt Andersson i Gårdby på östra Öland, henne har jag lärt känna genom botaniska nätverk i Facebook, och frågade om hon kunde tänka sig lite mentoraktivitet för en intresserad amatörbotaniker ute på Stora alvaret och till min stora glädje sa hon ja, och vi bestämde träff nära Möckelmossen, på Gynge Alvar.
Solen var het och alvaret torrt. Mycket torrare än önskvärt, menade Ulla-Britt.
-Vi har bara fått ungefär 15 mm under hela försommaren och fram tills idag, sa hon. Och den skvätten dunstade snabbt bort.
Vi hann inte mer än går ur bilen så var Ulla-Britt igång med rapportering både till mig och via diktafon om allt vi såg.
- Här är kalkkrassing, sa hon, och det är intressant att se hur den nu etablerar sig ända ut på parkeringsplatsens tilltrampade kalkslambädd.
Några meter därifrån växer mursenap. Tilltryckt mot backen breder en handflatestor ljusgrön bladrosett ut sig med sparsamt anlagda, höggula blommor utstickande.
- Släkt med handelns Ruccola. Smaka får du se!
Vi kliver över muren och går ut i ett söndersprucket och torrlagt vätlandskap med hällar av kalksten där regelbundna sprickor fylls av allehanda sköna blomster.
Faunans karaktärsarter är sånglärka, stenskvätta, sandgräsfjäril och blåvingad gräshoppa, ja, bortsett från betande ungkor då, eller "kräk", som ölänningarna själva säger.
Blåvingad gräshoppa mitt i bild.
Blåvingade gräshoppor flyger upp överallt framför våra steg, alltid helt överraskande eftersom de är omöjliga att se som stillasittande. De bakre, ljusblå flygvingarna avslöjar arten och skiljer den från den sällsyntare rosengräshoppan med rosa vingar som också finns här.
- Men den låter också, säger Ulla-Britt. De här får jag anteckna, det är sommarens första för mig.
Sandgräsfjärilar flyger överallt runt omkring oss. När de slår sig ner bland gräs och blomster försvinner de snabbt för våra ögon.
- Se här, säger hon och böjer sig ner. Har du sett det här nästan blåa gräset med bågspänt trådtunna blad i en liten tuva. Det heter bågsvingel och är ett av Ölands finare gräs.
Och det här är en släkting till strandglim som växer här på alvaret och heter just alvarglim.
Vi går runt i området någon kilometer, långsamt med näsan mot backen, registrerande allt som finns att upptäcka. Ulla-Britt läser hela tiden in fynden i sin diktafon.
- Jag sänder över en lista till din mejl. Du har den när du är hemma. och så kan väl du komplettera med övrigt som vi ser.
- Det här är en gaffelfibbla, en väldigt ovanlig växt i landet men se, här är den och jag känner igen den på stjärnhårigheten på bladens undersida, säger Ulla-Britt och granskar närsynt noga avgörande tecken genom den mycket exklusiva lupp som hon ständigt bär i ett fodral runt nacken.
- Se hur den gafflar sig typiskt!
Och så här ser gaffelfibblan ut när jag söker upp den igen efter vår gemensamma sejour. Så otroligt långhårig den är, nästan "svinaktigt borstig", tänker jag.
Gaffelfibblans hårighet i närbild.
Lyckligast blir Ulla-Britt när vi plötsligt springer på en helt ny art för området. Efter en minimal stunds funderande beslutar hon sig för att det är en piggtistel.
Piggtistel.
Piggtisteln är taggig till förbannelse och full med ävenså taggiga lister på stjälken, precis som sina två släktingar krustistel, vanlig hemmavid samt nicktistel, vilka båda finns på ön och som alla har den djupa vackra blomfärgen gemensamt.
En kavalkad av växter, lavar, mossor och galler studerar vi och jag får lära mig mycket nytt av Ulla-Britt. Några fler exempel följer här av den 60 arter långa listan som blir resultatet av två timmars långsamt strövande:
Smalbladig åkervinda är en variant som finns på alvaret, anpassad efter torka genom att bladen är smalare än vanligt.
Närbild av det vackra gräset grusslok som kan färga det heta och torra landskapet i vajande silver. De är betesutsatta, säger Ulla-Britt och visar på att här på Gynge Alvar, där kor betar, går grussloken i vippa endst bland buskar av ölandstok och en.
En gammal buske av ölandssolvända. Jo det är riktigt, att växten trots sin litenhet kan kallas för en buske, eftersom gamla individer, kanske 100 år eller mer, har vedartad stam. Det här torterade exemplaret, som böjt sig för decenniers vind och väder, grönskar trots sin utsatthet på något upp-och-ned-vänt vis.
Några individer av ölandssolvända stod fortfarande i blom. Växten är vindpolinerad och ståndarna skjuter ut för exponering genom att kronbladen, mycket typiskt för denna endemiska Ölandsart, böjer sig bakåt.
Jag lägger förresten in en lite kuriös kommentar, när vi vandrar runt och ser alla ölandssolvändor:
- Vet du om att det finns fynd av ölandssolvända även hemma hos mig på Omberg, säger jag.
- Nej men! Den är ju endemiskt och finns bara här på Öland.
- Jo, så är det förvisso idag, men pollenanalys gjord ur en dödisgrop på berget visar att arten fanns på Omberg alldeles efter den senaste istiden, för så där en åtta till tiotusen år sedan.
Mammut och ölandssolvända fot vid fot.
- Här har vi nog en hybrid, säger Ulla-Britt, och sätter sig på knä och petar på en brunört. Se här, fortsätter hon, en praktbrunört och där borta en vanlig brunört och mellan de två, väldigt pedagogiskt, en trolig hybrid.
Så blir det att just det fyndet blir ett av de sista vi studerar, ja, tillsammans med alvarstånds, dvärgviol, masklav, alvarmalört och allt annat enligt listan nedan.
-Två tokar ihop på samma bild kan väl passa bra, säger Ulla-Britt till avsked. Och glöm då inte att Ölands egen Ölandstok är skildkönad och inte som trädgårdsvarianten sydtok som är samkönad.
Det här är den rätta sorten!
Till sist ett stort tack till Ulla-Britt för att du så vänligt ställde upp och visade mig en del av ditt liv med Ölands växter.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar