Två gånger under sommaren har jag observerat brun kärrhök uppe på Omberg. Tåkern ligger förstås nära och jag vet att hanar av brun kärrhök som häckar där kan dra iväg långväga, flera mil ibland, för att hämta föda till hungriga ungar i Tåkerns vass. Honorna hämtar maten mera närliggande, nästan alltid i kontakt med boområdet eller i dess närhet.
Men normalt brukar brun kärrhök jaga över öppna ormåden, ängar, mader och åkrar. Deras jaktteknik bygger mycket på avancerad hörsel, nästan som hos ugglor, vilket innebär ett långsamt lågsniffande över vallarna, med häftiga kast och snabba dyk för att fånga bytet, smågnagare mest, ödlor och grodor eller i bland t o m uppflygande fåglar, med sina långa smala ben och fötter.
Men i sommar har jag alltså två gånger sett brun kärrhök, hanar båda två, jagande på "fel plats", nämligen i snårig och kuperad skogsterräng mitt uppe på Omberg. En gång över de skogklädda branterna på bergets västra sidan mot Vättern och senast igår längs en skogskant vid Vallgatans grusväg, saxande mellan träd och buskar.
Med natur blir man ofta överraskad och lär sig nya ting. Ingen regel är utan undantag
Inlägg
Spännande när någon art någon gång tycks ta ett gradvis språng och evolvera vidare i sökning/testning av hitintills outnyttjade nischer i naturen för att bringa upp mat på bordet - egen och till hungriga boungar, som nu inför förestående utflygning (åtminstone här i södra Dalarna) kräver stora lass av mat, åtminstone 4-5 byten dygn, tänker jag.
SvaraRaderaIgår (25/7), ute för att spana efter årets fräscha 1k:or, bruna kärrhöksungar i luften men av den högtflygande ambitionen blev platt fall. Det är för tidigt ännu.
Min tidigaste notering om denna storartade årliga begivenhet är från den 27/7 2014.
Nåja, fick i varje fall glädjen uppleva var årets kärrhöksbo är beläget då hanen i luften överlämnade/släppte ett hyfsat stort byte till honan därunder, som kvickt som ögat fångade in det med klorna och i sin tur elegant metern ovan vassens bruna toppvippor "droppade" det vidare till tiggande, väntande bounge. Hela förloppet enkelt, snabbt, smidigt - väl inövat och galet vackert att skåda på relativt närhåll (ca 250 meter i gömsle).
Och apropå det ena och det andra, den största av alla frågor får du att grunna på: Har evolutionen ett mål?
Hej Gebbe! (och ursäkta att denna kommentar inte skickades (jag glömde) den 26/7 som tänkt var. Hoppas det är ok även om det är sent lidet).
SvaraRaderaSpännande när arter på något vis tycks ta gradvisa språng och evolvera vidare i sökning/testning av nya nischer för att bringa fram mat på bordet - egen och till boungar som nu inför förestående utflygning (åtminstone här i södra Dalarna) kräver stora portioner, åtminstone 4-5 byten dygn, tänker jag.
Igår (25/7), ute för att spana efter årets första fräscha bruna kärrhöksungar i luften men av den högt flygande ambitionen blev platt fall. Det är för tidigt ännu.
Min tidigaste notering om denna storartade årliga begivenhet är från den 27/7 2014.
Nåja, fick i varje fall glädjen uppleva var årets kärrhöksbo är beläget då hanen i luften överlämnade/släppte ett hyfsat stort byte till honan därunder, som kvickt som ögat fångade det med klorna och i sin tur elegant metern ovan vassens bruna tippvippor "droppade" det vidare till tiggande, väntande bounge/ungar. Hela förloppet enkelt, snabbt, smidigt - väl inövat och galet vackert att skåda på relativt närhåll (ca 250 meter i gömsle).
Och apropå både det ena och det andra. Den största av alla frågor får du (ditt öde) att grunna på: Har (det som ständigt pågår) evolutionen ett mål?