Två gånger under sommaren har jag observerat brun kärrhök uppe på Omberg. Tåkern ligger förstås nära och jag vet att hanar av brun kärrhök som häckar där kan dra iväg långväga, flera mil ibland, för att hämta föda till hungriga ungar i Tåkerns vass. Honorna hämtar maten mera närliggande, nästan alltid i kontakt med boområdet eller i dess närhet.
Men normalt brukar brun kärrhök jaga över öppna ormåden, ängar, mader och åkrar. Deras jaktteknik bygger mycket på avancerad hörsel, nästan som hos ugglor, vilket innebär ett långsamt lågsniffande över vallarna, med häftiga kast och snabba dyk för att fånga bytet, smågnagare mest, ödlor och grodor eller i bland t o m uppflygande fåglar, med sina långa smala ben och fötter.
Men i sommar har jag alltså två gånger sett brun kärrhök, hanar båda två, jagande på "fel plats", nämligen i snårig och kuperad skogsterräng mitt uppe på Omberg. En gång över de skogklädda branterna på bergets västra sidan mot Vättern och senast igår längs en skogskant vid Vallgatans grusväg, saxande mellan träd och buskar.
Med natur blir man ofta överraskad och lär sig nya ting. Ingen regel är utan undantag
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar