Betydelsen av ordet källa är enorm, tänk bara på det gamla uttrycket livets källa, fundamentet för själva livet, det goda, friska vattnet sprunget ur marken eller klippan som mer värt än guld. Alla bokliga källor, berättar om detta - Torarullarna, Bibeln och Koranen inte minst.
Källan med det friska vattnet har varit livsavgörande genom historien. Men hur är det med detta i Sverige av idag. Inte mycket! Jag själv tillhör en generation just i brytpunkten till källans nedgradering.
Jag är så gammal att jag har druckit vatten direkt ur källor. Min far kom ofta hem till familjen med mjölkrukor fyllda med källvatten från den källa han kallade "Windolfs källa" vid Eldslösa utanför Mjölby eftersom kommunens Svartåvatten knappast var drickbart, åtminstone inte sommartid.
Men idag hämtar knappast någon vatten ur källor och våra ungdomar känner kanske inte ens till fenomenet med friskt vatten från källflöden direkt ur backen, eftersom gott vatten numera strömmar rikligt ur kranar inne i hemmet.
Då min far studerade på lantbruksskola under 1940-talet, vilket dock aldrig gav bestående resultat, fick han för sig att cykla hem de nästan tjugo milen från skolan till hemmet i Ramnäs i Västmanland en gång.
Det var smala, grusiga och gropiga vägar som gällde men cykeln var utrustad med nypumpade och tåliga däck som galant klarade resan som pågick under en hel sommarnatt.
Nästan hemma, strax norr om Skultuna fanns en välkänd källa, Råsäters källa, med mycket gott vatten. Där stannade han till när morgonsolen började lysa för att dricka sig otörstig och för att vila någon timma.
Om detta berättade min far häromdagen när vi gjorde en nostalgitripp i hans barndomsmarker.
- Kan vi stanna till vid källan där jag drack vatten? undrade han.
Många gånger har jag själv passerat här de senaste fyrtio åren men aldrig tidigare har jag noterat den rostiga skylten.
Vi kliver ur bilen men diket är brant och källan helt igenväxt och svårtillgänglig, så pappa väntar på asfalten.
Här har inte någon hämtat vatten de senaste decennierna, kan vi konstatera och inte har heller vi lust att dcricka ur en källa i direkt anslutning till asfalt och makadam.
Vi talar om detta, pappa och jag, hur källflöden försvinner ur folks medvetande, förlorar sin betydelse och blir sorgligt bortglömda och förstörda. Mängder med möjligheter har ratats och oåterkalleligt försvunnit in i onåbarhet av bebyggelse, vägar och annan markförstöring. Allssammans så sorgligt och dumt!
SGU har en sida på nätet man kan besöka om man vill veta mer om källor och jag rekommenderar starkt att besöka den för att få information om man är det minsta intresserad av källor.
Också jag gör ett besök på sidan för att se, om Råsäters källa utanför Skultuna, pappas vederkvickelse under den långa cykelturen, möjligen finns med. Och så är det, den är noterad och utmärkt vilket känns skönt och spännande ända in i själen på något sätt. Där finns nämligen ett litet vattenglas med på kartan.
Det som slår mig är ändå att jag på den stora klickbara kartan över hela Sverige saknar så många prickar. Flera av de källor som jag själv känner till finns inte med . Egentligen skulle kartan över vårt lands källor bli alldeles blå om alla våra gamla källor varit på plats.
Jag känner att det är hög tid att uppgradera vår kunskap och vårt förvaltande av landets källflöden. Hur går vi vidare?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar