Vid Holmens gård, på en snötäckt träda full av gräs och örtståndare, surrar en stor grupp små fåglar runt. De lyfter som virvlande bruna löv ur snön, far upp i bergamottpäronträdet vid gårdens uthus, drar strax rastlöst tillbaka ner igen till gräsvippor och vinterståndare av baldersbrå, röllika, åkerkål, rorippa och törel. Så pågår föreställningen hela tiden som jag sitter där i min varma bil och studerar dem genom kikaren.
Ljuset är snålt, eftermiddagen är på god väg in i den blå timmen och jag kommer aldrig fåglarna riktigt nära.
Men, det är vinterhämplingar kan jag konstatera, vinternomaden framför alla andra fåglar, den norra Atlantkustens egen siska som idag har funnit den vinterkarga Östgötaslätten värd ett näringsstopp. Kanske är den en av vår fågelvärlds minst kända arter, ofta förbisedd och okänd även bland de fågelintresserade, snabbt uppdykande och sen lika fort försvinnande igen, alltid på väg till nya marker, skräpmarker mest s. k. ruderatmarker, ogrästäppor och dikesrenar.
Förr i tiden, när jag var ung fältbiolog såg jag flockar varje vinter. Östgötaslätten var mycket mera bjudsam på den tiden, inte så monokultiverad och rationell. Arten har dessutom minskat i sina häckningsområden i Norge, så idag blir man glatt överraskad av de vinterhämplingar man ändå får korn på då och då, kanske varannan var tredje vinter.
Jag försöker räkna flocken som är stor och mycket rörlig, Jag räknar in åtminstone en god bit över hundra individer, kanske 150, ett slags rekord för senare år.
Tjattret från vinterhämplingarna, ett nasalt "gnäll" når mig svagt när flocken lyfter, tar höjd och försvinner bort över Dags mosses snötunga skogsbård.
Omberg ligger mörkt och tungt i landskapet som blånar och dunklas. Jag åker hem till ateljén och målar en vinterhämpling som den kan upplevas på närhåll och i bra ljus.
Så att ni får veta.
Vinterhämpling.
Inlägg
En absolut sanslöst vacker fågel, fint håller du om, presenterar och levandegör den.
SvaraRaderaSom nykläckt folkpensionär har jag ett tag nu utan framgång lyssnat/spejat efter den litet gäckfulla, gåtfulla vinternomaden, nöjd ändå och lättad att självpåtaget stycke/målbild inte är självspelande utan kräver både rejäl insats, uthållighet och tur. Nu använder jag din utsökta vinterhämpling både som sporre och mental projektion av ett kommande fågelmöte - min stora förväntning alltså!
Jag önskar dig lycka till Thord med vinterhämpling inom sikte. Den är vacker i sin oansenlighet och spännande i sin frånvaro. Kanske kunde jag få glädja dig med det enkla original av arten som ledsagar denna artikel. Meddela mig din adress så sänder jag den till dig som tack för alla dina förnäma kommentarer i min blogg genom åren.
SvaraRaderaMånga hälsningar från Gebbe